Att se en dumpade fordon i skogen är en vämjelse. Men raggare från Torshälla attraheras i alla fall till en gravplats för gamla fordon som pirayor till en köttbit. I Sverige finns 2 lovligt upprättade skrothandlare, som förvandlats till rena rama skrotbils-visningar. Mängder av personbilar med annorlunda fordonsmodeller från 40- till 60-talet existerar och offentliggörs för beskådning emellan skog och åkrar. Det är mer än raggare som är imponerad av muskelpaketen och formar av raggaråken.
Läckra bulliga konturer och jättelika muskler var den tidens riktlinjer för en duglig skapelse. Skörden hedras alltjämt av tiotusentals turister årsvis. Skrot kyrkogårdarna har omvandlas till ortens mjölkko och skapar de främsta turistinkomsterna. Dessa inkomster har också hindrat klimat-vännernas krav på borttransport och avveckling av aktiviteterna. Men en nyetablering eller breddning av en sådan anläggning är helt förhindrad igenom Naturvårdsverkets krav att göra sig av med en färdiganvänd personbil för återvinning.
Inte någon legitim bilkyrkogård finns nuförtiden i Torshälla
Det förekommer några ihopsamlingsplatser för uttjänade fordon i landet. Men endast 2 är legitimerade av bygdens klimatkansli som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Torshälla. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals modeller från 20- till 50-talen och gästas av mer än 15 000 människor varje år. Även fast ett kommunalt fastställande om utgallring av alla skrotbilar, har ett godkännande, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens mening för stället och omhuldas därför på ultimata förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått likadan stöd till inrättande av kulturminnen.
Miljöproblemet nedvärderas genom byte av bromsservo i Mazda-Demio från Nacka
Nu är det lukrativt att växla bromsservo i en mossig Mazda-Demio från Nacka. Åtgärden förlänger levnadsåldern med flera år eller minst till den nästföljande obligatoriska besiktning. En del folk tycker detta är för djävligt, som miljökämparna slåss om.
Ekonomer vinner slaget om bytet av fjäderben i Mazda-CX30 från Lidingö
En bils långvarighet är väsentligt beroende på mängden kilometer och services. Att ett fjäderben i Mazda-CX30 från Lidingö skall bytas efter elva år och femton tusen mil är inte extra ordinärt.
Här startades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Försäljning av brukade bilkomponenter höll på till 1980-talet då verksamheten upplöstes. Vraken blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var uppställda på annans egendom. Typ tusen olika fordonsmodeller från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde skroten, lät privat personer att ströva omkring och betrakta de gamla klenoderna. Sorgligt nog har dessa påhälsningar resulterat i färre bilar. Framför allt har Saab V-4 varit åtråvärda för skövlare. Endast inredningar har kvarlämnats. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Årjäng ska betraktas som sevärdhet eller klimatförödelse har diskuterats av klimatkommissionen. Nuförtiden klassas bilvrak, som klimatgiftigt avfall. Men så föråldrade skrotbilar har självrensats och miljöproblem har sanerats från marken.
Hot finns för förbjuden kyrkogård för rostiga bilar i Torshälla
Inte någon i Torshälla kommer dock att kunna betrakta fordon från de mest kända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest kända platsen påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 skrotbilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för hantering och övervakning, då bilinnehavarna beslöt att dölja bilen på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit hemliga attraktioner. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal skrotbilar.
De äldsta från 50-talet. Nuförtiden finner man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i riket. Det är häpnadsväckande hur bedrövligt dessa samlingsområden är valda. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar solklart om transitplatser. Avsaknaden på handlanden från ansvarig polis är närmast katastrofal och inspirerar till många oegentligheter. En heder måste likväl lämnas till Sveriges två i särklass högättade och lagenliga gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Småland.