Inte en själ i Sölvesborg vill söka upp förbjudna och naturgiftiga uppställningsområden för bilar. Men det är någras dröm att besöka en kyrkogård för rostiga bilar. Alla trånande fordonsägare fantiserar om epoken, då de bulliga och bränsleslukande vidundren lanserades. På den svenska marknaden var amerikanska bilmärken tongivande.
Det är vrakdelarna från dessa bilmärken, som frestar turister till Sveriges 2 behöriga upplag för skrotade bilar från 50-talet. Att få beskåda ett föråldrat blankpolerad muskelknippe rullande i verkligheten är få förunnat. Men på en en bilkyrkogård förekommer ett helt koppel av äkta original från makalösa verk. En tur jämte dessa dyrbarheter, med klockan vriden tillbaka ett sjuttiotals år och är inget man glömmer i första taget. Det är inte väsentligt att reflektera på kritiska klimatbekymmer med dagens förlegade skrotbilar. Enbart trivas av de kurviga arkitekturerna som aldrig kommer tillbaka.
Inte någon lovlig bilkyrkogård finns i dag i Sölvesborg
Det finns massa uppställningsområden för ratade vrak i Sverige. Men blott ett par är behöriga av ortens klimatbyrå som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Sölvesborg. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer flera dussintals fordonsmärken från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen individer varje år. Även fast ett samhällsorgans fastställande om avlägsnande av alla skrotbilar, har ett bygglov, som fortgår trettio år till.
Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens innebörd för platsen och omhuldas således på lämpligaste sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan stöd till inrättande av attraktion. Här skapades en skrot under mitten av förra seklet. Handel av begagnade bilreservdelar fortgick till åttio-talet då skrotföretaget upplöstes. Vraken blev stående kvar efter särskild tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var placerade på annans mark.
Typ tusen olika fordonsmärken från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, medgav allmänheten att vandra runt och beskåda de förlegade klenoderna. Beklagligtvis har dessa vistelser resulterat i färre fordon. Först och främst har Saab V-4 varit lockande för tjuvar. Endast inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs ska ses som sevärdhet eller klimatkatastrof har diskuterats av klimatkommissionen. Numera bedöms bilvrak, som klimatgiftigt restprodukt. Men så gamla fordonsvrak har självsanerats och klimatproblem har sanerats från marken.
Byte av krängningshämmare från bilskrot i Mazda-CX3 från Huddinge skapar en konfliktsituation
Om en Mazda-CX3 från Huddinge har ernått en viss ålder eller färdats ett antal mil är det många gånger dags att byta ut en trasig krängningshämmare. Med stöd av en undersökning från utredningsmän på Göteborgs universitet skall alla bilar demonteras efter 11 år.
Negativ reaktion genom byte av styrsnäcka i Mazda-Cosmo från Haninge
Det är meningslöst att räkna med en absolut varaktighet för en styrsnäcka i en urgammal Mazda-Cosmo från Haninge. De här innefattar nog för alla detaljerade reservdelar. Visserligen uppskattas personbilens möjliga livslängd innan man skrota bilen på olika vis av vissa professorer.
Hot existerar för förbjuden kyrkogård för rostiga bilar i Sölvesborg
Ingen i Sölvesborg kommer ändå att kunna se fordon från de mest välkända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende stället anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades ungefär 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och övervakning, då bilinnehavarna bestämde sig att begrava bilen på detta listiga sätt. Och Värmland har haft osynliga dragplåster.
Östra Sivbergs gruva lades ned och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal vrak. De äldsta från 50-talet. Idag hittar man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon fördelade i Sverige. Det är överraskande hur illa dessa uppställningsområden är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Trafikverkets är påfallande. Det handlar solklart om transitställen. Avsaknaden på åtgärder från betrodd polis är närmast kass och inspirerar till många oegentligheter. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Kyrkö Mosse.