När man ser en illegal uppsamlingsställe med uttjänta bilar från Fjärås är det är inte märkligt, att ett besök på en gravplats för gamla fordon innebär en återblickande av sällan känt slag. De rostiga stålskletten från godkänd bilskrot i Fjärås som söker utrangerade Chevrolet-Corvette får en att minnas om en tidsperiod som flertalet inte fått ta del av, men kanske fantiserar om. Men perioden för dylika uppkäftiga personbilar är slut. Premisserna för klimat och bilkonsumtion har fullständigt förvandlats, också på den amerikanska marknaden. Dessutom har fler skrota bilen i Fjärås en normalt. Mastiga men ofattbart stilenliga muskelknippen är i det förflutna. Och det är dessa hågkomsterna eller fantasier som väcks hos en brinnande besökare. Att lokalisera rostiga kvarlevor efter en okomplicerad modell förstör inte förnimmelsen om ett verk som aldrig kommer tillbaka. Som ett resultat av de flesta årliga gästerna har 2 gravplatser för gamla fordonsvrak i Ryd och Båtnäs lyckats få varaktigt tillstånd för aktiviteten. Ortens samlade förtjänster från dessa får dessutom en orubblig miljöskäl att tänka om. Men på något ställe har tongångarna varit högljudda. Att söka tillåtelse för en upprättande av övergivna bilar i Fjärås är däremot meningslöst. olagliga ihop samlingsområde, som miljömässigt kan jämställas med gravplatser för gamla fordon med skrotbilar, är ett stigande problem, som verkar vara komplicerat att bekämpa.
Inte någon lagenlig gravplats för gamla fordon existerar i dag i Fjärås
Det existerar flera samlingsområden för ratade bilar i landet. Men blott ett par är auktoriserade av regionens miljökontor som bestående gravplatser för gamla fordon för resande från Fjärås. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra märken från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen personer årligen. Det är betydligt fler än de som besöker bilskroten i Fjärås. Trots ett myndighets fastställande om avlägsnande av alla skrotbilar, har ett medgivande, som varar till 2050. Det om inget är ett kvitto på besöksverksamhetens roll för stället och skyddas således på yppersta vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan hjälp till inrättande av kulturminnen. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Säljande av begagnade bilreservdelar höll på till 80-talet då skroten lades ned. Bilvraken blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av bilar, som var parkerade på annans egendom. Ungefär tusen skilda bilmodeller från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, tillät vanligt folk att gå runt och observera de föråldrade rariteterna. Sorgligt nog har dessa vistelser resulterat i färre personbilar. Först och främst har Volvo Pv-444 varit begärliga för skövlare. Endast dörrar och huv har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall ses som turistattraktion eller klimatförstörelse har avhandlas av miljöutskottet. Idag rangordnas skrotbil, som klimatskadligt avfall. Men så föråldrade vrak har självsanerats och miljöbekymmer har befriats från skog och mark.
Hot finns för lagstridig bilkyrkogård i Fjärås
Inte någon i bilskrotning Fjärås kommer ändå att kunna beskåda fordon från de mest välkända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 personbilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då fordonsinnehavarna beslöt att begrava bilen på detta finurliga vis. Och Värmland har haft hemliga besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott lades ned och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera hittar man helt andra illegala bilkyrkogårdar spridda i riket. Det är överraskande hur dåligt bildemontering Fjärås och dessa ihopsamlingsområden är selekterade. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Trafikverkets är påfallande. Det handlar glasklart om uppställningsställen. Bristen på åtgärder från ansvarig polis är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass högättade och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Ryd.