Kyrkogårdar för rostiga bilar kan ses som minnesvärd eller klimatförödelse beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör illegitima uppställningsplatser i Forshaga för gamla uttjänta fordon. Men några av Sveriges mest kända har ändå blivit mycket stora och inkomstbringande sevärdheter. Kring många av de äldre fordonsvraken kan man hitta flertalet fordonsmärken som hängt med till sista vilan. Att observera äldre bilmärken är också ett behag för en nostalgisk fordonsinnehavare. Men det är amerikanska bilarna från mitten av 1900-talet som skänker mest intryck. Under den eran framställdes de snyggaste utseendena ett bil någonsin haft. Och den här upplevelsen från de här äldre dyrbarheter kan man skönja på en svensk gravplats för gamla fordon.
Ingen laglig gravplats för gamla fordon finns i dag i Forshaga
Det finns flera samlingsplatser för ratade bilar i landet. Men enbart två är auktoriserade av ortens miljökansli som bestående gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Forshaga. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals bilmärken från början av 1900-talet och besöks av mer än femton tusen personer årligen. Fastän ett samhällsorgans fastställande om utrensning av alla personbilar, har ett godkännande, som varar till 2050. Det om inget är ett bevis på turistverksamhetens innebörd för stället och omhuldas således på ultimata vis av samhället. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft likadan undsättning till etablering av sevärdhet. Här startades en skrot under 1950-talet. Försäljning av beg. bilreservdelar fortgick till 80-talet då skrotföretaget avvecklades. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var parkerade på annans egendom. Ungefär tusen annorlunda fordonsmodeller från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, medgav allmänheten att promenera omkring och iaktta de gamla klenoderna. Tragiskt nog har dessa vistelser resulterat i färre personbilar. Speciellt har Saab V-4 varit attraktiva för kriminella. Bara dörrar och huv har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland ska betraktas som turistattraktion eller klimatförstörelse har debatterats av klimatnämnden. Nuförtiden bedöms bilvrak, som klimatgiftigt avfall. Men så äldre skrotbilar har självrensats och klimatbesvär har sanerats från marken.
Risk förekommer för förbjuden kyrkogård med rostiga bilar i Forshaga
Ingen i Forshaga kommer likväl att kunna betrakta objekt från de mest välkända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades omkring 200 uttjänta bilar fram ur ett kärr. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och övervakning, då fordonsinnehavarna tog beslutet att dölja bilen på detta finurliga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga lockelse. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal bilvrak. De äldsta från 50-talet. Idag finner man helt andra illegala bilkyrkogårdar spridda i riket. Och det är förvånande hur illa dessa ihopsamlingsplatser är utvalda. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan kontroll av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar solklart om transitställen. Försakelsen på aktioner från betrodd polis är närmast katastrofal och inspirerar till många oegentligheter. En heder måste likväl lämnas till landets två i särklass förnämsta och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Ryd.