Bilkyrkogårdar har blivit stora turistattraktioner för alla fordonsbeundrare i Fisksätra, som medverkar till ganska mycket av traktens turistintäkter. Många skrotar har prövat att skapa någonting likartat igenom att bevara gamla fordon. Välkända bilmodeller skulle kunna dra till sig bilentusiaster från hela Norrland, men Miljövårdsverkets bilskrotningsbestämmelse sätter stopp för sådana handlingar. Det existerar ”gravplatser för gamla fordon” med övriga motiv än uppvisning av uttjänta bilar för gemene man. Många är illegala fordonsplatser, som är påtagliga att se. Ledare från naturförvaltning har skygglappar eller skyller på andra som vållande, varför de här naturskadliga platser jobbar utan besök av någon myndighet. Men det existerar enstaka seriösa bilskrotar som fått Naturvårdsverkets tilltro att idka sina gamla bilskrotar i skogen vidare.
Inte en enda laglig bilkyrkogård existerar nuförtiden i Fisksätra
Det existerar många samlingsområden för uttjänta bilar i Sverige. Men endast ett par är ackrediterade av platsens miljöbyrå som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Fisksätra. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och besöks av mer än 15 000 individer årligen. Fastän ett samhällsorgans beslut om elimination av alla bilar, har ett medgivande, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett kvitto på turistverksamhetens innebörd för platsen och värnas följaktligen på yppersta sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft samma hjälp till upprättande av attraktion. Här startades en skrotningsfirma under 1950-talet. Försäljning av begagnade bilreservdelar fortgick till 1980-talet då skroten upphörde. Fordonsvraken blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av skrotbilar, som var placerade på annans mark. Ungefär tusen skilda bilmärken från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, lät vanligt folk att ströva omkring och se de föråldrade klenoderna. Tyvärr har dessa påhälsningar medfört minskade bilar. Speciellt har Saab V-4 varit tilltalande för kriminella. Endast stolar har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs skall betraktas som kulturminne eller miljökatastrof har avhandlas av klimatutskottet. Idag klassificeras fordonsvrak, som klimatvådligt restprodukt. Men så förlegade skrotbilar har självrensats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.
Hot existerar för förbjuden bilkyrkogård i Fisksätra
Inte någon i Fisksätra kommer ändå att kunna beskåda bilar från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes omkring 200 bilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då ägarna beslöt att jordfästa fordonet på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga attraktioner. Östra Sivbergs brott fasades ut och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegitima bilkyrkogårdar fördelade i landet. Det är förvånande hur illa dessa uppställningsplatser är selekterade. Att se sådana på vattenbevarade områden utan tillsyn av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om samlingsplatser. Avsaknaden på handlanden från betrodd myndighet är närmast kass och sporrar till många oegentligheter. En ära måste ändå lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legitima gravplatser för gamla fordon i Värmland och Kyrkö Mosse.