Säkerhetsbälte: Volvo historia

Få uppfinningar har räddat så många liv som säkerhetsbältet – och dess avgörande form, trepunktsbältet, föddes hos Volvo i Göteborg. Men vägen dit gick via flyget, amerikanska patent och ett statligt svenskt kraftbolag. Här är historien om hur bältet blev självklart.

Från flyget till de första bilbältena

Säkerhetsbältets rötter finns i flyget. Den franske flygaren Adolphe Pégoud införde ett bälte i sitt flygplan 1913 för att kunna flyga upp och ned, och under 1930-talet blev bälten vanliga inom flyget. Det var till en början enkla tvåpunktsbälten över höften. Det mer skyddande trepunktsbältet uppfanns och patenterades av amerikanerna Roger W. Griswold och Hugh De Haven 1951, från början för flygplan. I Sverige, där trafikdöden ökade år för år fram till mitten av 1950-talet, tog bilistorganisationen Motormännens Riksförbund fram ”M-selen” – landets första trepunktssele.

Vattenfall – bältet som blev stilbildande

Det var inte biltillverkarna som tog första steget i Sverige, utan statliga Vattenfall. Efter andra världskriget byggde bolaget ut vattenkraften i ett intensivt tempo, inte minst i Norrland, och de många resorna på dåliga vägar ledde till en kraftig ökning av olyckorna 1953–1954 – svåra krockar som förstörde en mängd av bolagets bilar. Vattenfall, som hade omkring 1 500 tjänstebilar, bad sina billeverantörer att montera bälten, men tillverkarna var ointresserade och menade att bälten bara skulle skrämma köparna. Då fick ingenjörerna Bengt Odelgard och Per-Olof Weman i uppdrag att ta fram ett eget bälte. Efter en rad krocktester – bland annat hissades bilar med dockor upp i en kran och släpptes från hög höjd – stod ”Säkerhetsbälte typ Vattenfall”, ett tvåpunktsbälte, färdigt och monterades in i bolagets bilar från 1956. Bältet blev stilbildande, och redan 1957 började Volvo montera ”typ Vattenfall” i sina bilar.

Nils Bohlin och trepunktsbältet 1959

Det stora steget togs hos Volvo. Ingenjören Nils Bohlin, född i Härnösand 1920, hade arbetat med katapultstolar på Saabs flygsida innan han 1958 rekryterades till Volvo som säkerhetschef av Gunnar Engellau. Han förstod vilka krafter som uppstår vid en krock och konstruerade ett trepunktsbälte av V-typ: ett höft- och ett diagonalbälte förankrade i en låg fästpunkt vid sidan av stolen, som tog upp kraften där kroppen är som starkast och var enkelt att använda. 1959 blev det standard i Volvo Amazon (120) och PV 544 på de nordiska marknaderna – Volvo blev därmed det första bilföretaget i världen att standardutrusta sina bilar med bälte.

Det mest ovanliga beslutet var kanske att Volvo lät patentet vara öppet – konstruktionen gjordes fri att använda för alla tillverkare, för det allmännas bästa. Tack vare det spred sig Bohlins bälte snabbt över världen. Det tyska patentverket har senare utsett uppfinningen till ett av de åtta patent som betytt mest för mänskligheten under perioden 1885–1985, i sällskap med namn som Benz, Edison och Diesel.

Från frivilligt till lagkrav

När nyttan väl var bevisad följde lagkraven. I Sverige blev det krav på att nya bilar skulle ha bälten monterade fram från 1969, och från den 1 januari 1975 blev det obligatoriskt att faktiskt använda bältet i framsätet. Därefter har kraven steg för steg utvidgats till baksäten och andra fordonsklasser. Aktuella regler finns hos Transportstyrelsen. Vid en olycka som förvandlar en bil till skrot är bältet ofta helt avgörande för hur det går för dem som sitter i bilen.

Läs vidare

• Volvo Amazon – en av världens säkraste bilar
• Volvo PV 444 – den svenska folkbilen
• Gunnar Engellau – vd:n som satsade på säkerhet
• Tillbaka till Volvos historia