Illegala uppställningsområde med personbilar i Tumba opponeras av Miljöpartiet. Men 2 bilkyrkogårdar i Sverige lever vidare på grund av den höga inkomsten till ortens ekonomi. Bygden kring Ryd och Båtnäs har övergått till hela Sveriges enorma lockelse. Att betrakta på de rostangripna skrotbilarna från mitten av förra seklet är att vrida klockan till samma tidpunkt.
Antagligen är det amerikanska vidunder, som får den fanatiska fordonsägaren att bli nostalgisk. Och med allt rätt. Produktutformare, som var fordonskonstruktörer, skapade fordon med bara form som ideal. Bastanta storslagna muskelstinna fordon med miss Universum på bagageluckan lanserades med puka och trumpeter. När en nostalgisk besökare fantiserar om dåtiden, reflekterar han inte på de enorma klimatdilemmat sådana odjur skulle orsaka med nutidens miljötänk. Och där olagliga ställen med bilar är mardrömmar för handlingsivrare. Men föreställningar och drömmar försvagar inte miljön.
Så den avkopplande promenaden kring de väldigt åtgångna uttjänta fordonen är en lisa för själen. Och ortens kassa växer för varje turist.
Inte en enda tillåten kyrkogård för rostiga bilar existerar idag i Tumba
Det existerar otaliga uppställningsplatser för avdankade bilvrak i landet. Men endast två är certifierade av regionens klimatavdelning som permanenta bilkyrkogårdar för turister från Tumba. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra bilmärken från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 individer varje år. Fastän ett departements fastställande om avlägsnande av alla personbilar, har ett tillstånd, som fortlöper till 2050.
Värmeväxlare i Mazda-MX30 från Tyresö fördöms av klimatforskare
Det förekommer flertalet uppfattningar om en bils verkliga hållbarhet. Att reparera värmeväxlare i Mazda-MX30 från Tyresö förändrar inte bilinnehavarens beslut att hålla fordonet i bra kondition så länge det bara går.
Klimatfrämjare slåss mot byte av styrservopump i Mazda-Cosmo från Salem
Åldern förlängs via utbyte av styrservopump i Mazda-Cosmo från Salem. Men hur länge ett fordon behöver hållas i drift är ett omdebatterat för de sakkunniga. Utredningsmän inom miljögrenen vill ha alla fordon till en certifierad skrotningsfirma efter tio års körning.
Det om inget är ett bevis på turistverksamhetens innebörd för orten och skyddas för den skull på yppersta förfaringssätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan stöd till etablering av sevärdhet. Här startades en skrotningsfirma under mitten av förra seklet. Säljande av begagnade bilreservdelar höll på till 1980-talet då bilskroten avvecklades. Vraken blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av bilar, som var parkerade på annans mark. Typ tusen annorlunda bilmärken från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde företaget, lät vanligt folk att ströva omkring och observera de ålderstigna klenoderna.
Tragiskt nog har dessa besök resulterat i minskade bilar. Särskilt har Volvo Pv-444 varit omtyckta för kriminella. Endast stolar har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng skall betraktas som kulturminne eller miljöförödelse har avhandlas av klimatkommittén. Numera klassificeras en utjänad bil, som miljögiftigt avfall. Men så föråldrade skrotbilar har självrensats och klimatproblem har sanerats från marken.
Hot förekommer för illegal gravplats för gamla fordon i Tumba
Inte en själ i Tumba kommer dock att kunna observera objekt från de mest kända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade platsen hittades på Gotland. I Tingstäde grävdes cirka 200 personbilar fram ur en myr. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och tillsyn, då bilägarna tog beslutet att begrava fordonet på detta fiffiga sätt. Och Värmland har haft hemliga attraktioner. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet.
Där hittade man ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i landet. Och det är häpnadsväckande hur dåligt dessa samlingsområden är valda. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om samlingsplatser. Försakelsen på ingripanden från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många bedrägerier.
En ära måste emellertid lämnas till Sveriges 2 i särklass högättade och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Ryd.