Nostalgiska besökare från Vadstena återkommer ofta till någon bilkyrkogård

Gamla skrotbilsuppställningar i Vadstena som liknat kyrkogårdar för rostiga bilar är idag inte legala. Några nya med tillåtelse att synliggöra gamla rariteter kommer aldrig att öppnas. Transportstyrelsen stoppar via skrotningsförfattningen alla sådana idéer. Uttjänta bilar är rangordnade som miljökritiskt spill och ska skrotas och återvinnes av en ackrediterad skrotfirma.

Men de fåtal som förekommer har likväl omvandlas till ofantliga dragplåster. Merparten av bygdens turistnäring grundas på och runt dessa ställen. De korroderade fordonen från 50-talet väcker en del minnen hos en tillbakablickande fordonsinnehavare. Fordonsmärken varieras i en behaglig mix. Äldre utgångna märken kan också visa sig mellan trädstammarna. Så inget övrigt kan uppbringa den känslan från gamla goda tider, än dessa destinationer.

Inte någon legal gravplats för gamla fordon existerar i dag i Vadstena

Det existerar några ihopsamlingsplatser för uttjänta bilar i landet. Men endast 2 är legitimerade av bygdens klimatkansli som varaktiga bilkyrkogårdar för resenärer från Vadstena. Dessa kända områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals bilmärken från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen människor årsvis. Fastän ett kommunalt rådslut om tömmande av alla bilar, har ett medgivande, som varar till 2050. Det är verkligen ett belägg på turistnäringens värde för orten och omhuldas således på lämpligaste sätt av den lokala förvaltningen.

Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan undsättning till upprättande av attraktion. Här startades en skrotningsfirma under 1950-talet. Säljande av begagnade reservdelar ägde rum till åttio-talet då skrotföretaget upphörde. Bilvraken blev stående kvar efter särskild tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var parkerade på annans mark. Omkring tusen olika fordonsmodeller från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde skroten, tillät privat personer att vandra runt och se de ålderstigna klenoderna. Tyvärr har dessa besök medfört minskade objekt. Framför allt har Saab V-4 varit frestande för skövlare. Endast dörrmattor har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Värmland ska ses som sevärdhet eller klimatförstörelse har argumenterats av klimatkommittén. Idag kategoriseras skrotbil, som miljöfarligt restprodukt. Men så äldre bilvrak har självrensats och miljöbekymmer har befriats från skog och mark.

Fara finns för olaglig bilkyrkogård i Vadstena

Inte en själ i Vadstena kommer emellertid att kunna betrakta fordon från de mest kända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade platsen hittades på Sveriges största ö.

En begagnad bränsletank till Mazda-Premacy från Täby finns i olika pris

En begagnad bränsletank till Mazda-Premacy från Täby finns i olika pris

Värmeväxlare i Mazda-MX30 från Tyresö fördöms av klimatforskare

Värmeväxlare i Mazda-MX30 från Tyresö fördöms av klimatforskare

I Tingstäde grävdes omkring 200 fordon fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för hantering och kontroll, då fordonsägarna beslöt att jordfästa bilen på detta smarta förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga lockelse. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera hittar man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon spridda i riket. Och det är förbluffande hur dåligt dessa uppställningsplatser är utvalda.

Att se sådana på vattenskyddade områden utan övervakning av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om samlingsställen. Försakelsen på handlanden från ansvarig polis är närmast ödesdiger och sporrar till många oegentligheter. En ära måste ändå lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Kyrkö Mosse.