Illegala uppställningsställen med skrotbilar i Ekeby opponeras av Miljöpartiet. Men ett par bilkyrkogårdar i landet lever vidare till följd av den höga avkastningen till kommunens finanser. Orten runtom Kyrkö Mosse och Årjäng har omvandlas till hela länens gigantiska sevärdhet. Att bevittna på de rostiga fordonsvraken från 1950-talet är att vrida klockan till samma tidpunkt. Troligen är det amerikanska vidunder, som får den fanatiska fordonsägaren att bli nostalgisk. Och med allt rätt. Produktutformare, som var bilarkitekter, tog fram personbilar med bara stil som föredöme. Massiva välskapta törstiga bilar med miss Universum på dörrarna presenterades med puka och trumpeter. När en återblickande turist fantiserar sig bakåt i tiden, tänker han inte på de enorma naturdilemmat sådana monster skulle åsamka med nutidens klimattänk. Och där illegitima platser med skrotbilar är en hemsk upplevelse för aktivister. Men funderingar och drömmar fördärvar inte klimatet. Så den avkopplande vandringen runt de korroderade uttjänta fordonen är en lisa för själen. Och ortens penningförråd stiger för varje gäst som kommer.
Ingen legitim gravplats för gamla fordon förekommer i dag i Ekeby
Det finns otaliga ihopsamlingsplatser för uttjänade bilvrak i Sverige. Men blott 2 är legitimerade av lokalsamhällets miljökansli som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Ekeby. Dessa allmänt bekanta ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer flera dussintals fordonsmärken från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen personer årsvis. Fastän ett myndighets rådslut om utgallring av alla fordon, har ett tillstånd, som varar till 2050. Det om inget är ett belägg på besöksnäringens mening för orten och vårdas således på ultimata förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft likadan stöd till inrättande av attraktion. Här startades en bildemontering under mitten av förra seklet. Försäljning av brukade delar pågick till 80-talet då skroten upplöstes. Fordonsvraken blev stående kvar efter särskild tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var uppställda på annans mark. Omkring tusen olika modeller från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, lät privat personer att gå runt och beskåda de föråldrade rariteterna. Tyvärr har dessa besök inneburit minskade objekt. Speciellt har Vw bubblor varit populära för kriminella. Bara inredningar har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng skall betraktas som sevärdhet eller miljöförstörelse har avhandlas av miljökommissionen. Numera klassificeras bilvrak, som klimatfarligt restprodukt. Men så gamla skrotbilar har självrensats och miljöbekymmer har sanerats från marken.
Hot förekommer för lagstridig bilkyrkogård i Ekeby
Inte någon i Ekeby kommer ändå att kunna observera fordon från de mest välkända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende stället påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades omkring 200 bilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och kontroll, då fordonsägarna tog beslutet att jordfästa fordonet på detta finurliga vis. Och Värmland har haft dolda dragplåster. Östra Sivbergs brott lades ned och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon fördelade i Sverige. Och det är förvånande hur illa dessa uppställningsområden är valda. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan tillsyn av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om transitområden. Försakelsen på aktioner från ansvarig polis är närmast kass och sporrar till många oegentligheter. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och lagliga bilkyrkogårdar i Årjäng och Kyrkö Mosse.