Bilkyrkogårdar har blivit ofantliga sevärdheter för alla fordonsfantaster från Edsbyn, som gynnar till en stor del av regionens turistintäkter. Några skrotföretag har prövat att forma någonting liknande igenom att magasinera gamla personbilar. Ansedda märken skulle kunna få hit bilentusiaster från hela Svealand, men Naturvårdsverkets bilskrotningsstadga sätter hinder för sådana handlingar. Det existerar ”kyrkogårdar för rostiga bilar” med helt andra avsikter än uppvisande av uttjänta bilar för allmänheten. Majoriteten är olagliga fordonsplatser, som är påtagliga att se. Ledare från klimatförvaltning verkar inte bry sig eller skyller på andra som skyldiga, varför dessa miljöriskfyllda områden fungerar under lagens radar. Men det existerar ett par seriösa företag som fått myndigheterna tilltro att idka sina antika bilskrotar i naturen alltjämt.
Inte en enda lagenlig bilkyrkogård existerar nu för tiden i Edsbyn
Det finns flera samlingsområden för avdankade vrak i Sverige. Men blott ett par är behöriga av bygdens klimatavdelning som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Edsbyn. Dessa allmänt bekanta ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än femton tusen personer årsvis. Trots ett myndighets beslut om tömmande av alla fordon, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett kvitto på turistverksamhetens mening för platsen och skyddas således på bästa vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft samma undsättning till etablering av attraktion. Här grundades en bilskrot under 1950-talet. Säljande av brukade reservdelar ägde rum till 80-talet då skrotföretaget lades ned. Fordonsvraken blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av bilar, som var placerade på annans egendom. Typ tusen skilda modeller från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, lät privat personer att ströva runt och iaktta de gamla sevärdheterna. Sorgligt nog har dessa påhälsningar inneburit minskade objekt. Först och främst har Vw bubblor varit attraktiva för plundrare. Enbart dörrmattor har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng ska ses som turistattraktion eller miljöförödelse har diskuterats av miljödelegationen. Idag rangordnas fordonsvrak, som miljövådligt avfall. Men så föråldrade fordonsvrak har självsanerats och klimatbekymmer har sanerats från marken.
Risk förekommer för illegal gravplats för gamla fordon i Edsbyn
Inte någon i Edsbyn kommer dock att kunna betrakta bilar från de mest kända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes ungefär 200 skrotbilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då bilinnehavarna tog beslutet att begrava fordonet på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit dolda dragplåster. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal vrak. De äldsta från 50-talet. Numera hittar man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon spridda i Sverige. Och det är överraskande hur illa dessa uppställningsområden är selekterade. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar glasklart om samlingsplatser. Avsaknaden på aktioner från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och sporrar till många fuffens. En heder måste likväl lämnas till landets två i särklass förnämsta och lagliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.