Lotus Elite Type 14 är en av hörnstenarna i Lotus samlade modellprogram: märkets första riktiga vägbil och en av de mest tekniskt djärva GT-bilarna som någonsin byggts. Där den avskalade Lotus Seven var en byggsats för klubbracing var Elite en elegant, sluten coupé – men precis lika kompromisslös när det gällde vikten. Det var bilen som visade att Lotus inte bara kunde bygga tävlingsbilar, utan också vackra vägbilar med teknik långt före sin tid.
En sak är värd att reda ut direkt, eftersom Elite-namnet använts två gånger. Den här sidan handlar om originalet, Type 14, byggt mellan 1957 och 1963. På 1970-talet återkom namnet på en helt annan bil – den kantiga, fyrsitsiga Type 75 – som inte har något gemensamt med den lilla coupén annat än just namnet.
Världens första glasfibermonocoque
Elites verkligt banbrytande drag satt i själva konstruktionen. Istället för en separat ram och kaross byggdes bilen som en monocoque helt i glasfiber, där skalet självt bar alla laster. Det gjorde den till världens första serietillverkade bil med den lösningen. Där Chevrolet Corvette redan 1953 hade en glasfiberkaross på ett stålchassi gick Chapman ett steg längre och lät kompositen bära hela bilen. Skalet formades av ett antal lådsektioner i glasfiber, och den enda egentliga strukturmetallen var en främre subram för motorn samt en förstärkningsbåge. Resultatet blev både lätt och styvt – men också klurigt och dyrt att tillverka.
Design, aerodynamik och teknik
Formen ritades på uppdrag av Colin Chapman av medarbetaren Peter Kirwan-Taylor tillsammans med John Frayling, medan aerodynamikern Frank Costin – samme man som gjort tävlingsbilen Eleven så hal – gav bilen en luftmotståndskoefficient på bara 0,29, en exceptionell siffra för 1950-talet. Under det vackra skalet fanns fyrhjulsoberoende fjädring med så kallade Chapman-struts bak, en lösning lånad från formelbilen Lotus 12, samt skivbromsar runt om. Vikten låg beroende på version och mätsätt kring 500–680 kilo – oavsett vilket anmärkningsvärt lätt för en sluten bil.
Motorn och versionerna
Kraften kom från en Coventry Climax FWE på 1216 cc, en motor med det passande smeknamnet “Feather Weight Elite”. Med runt 75 hästkrafter lät det blygsamt på pappret, men den låga vikten och hala formen gav bilen en toppfart kring 115 mph och överraskande prestanda. Under produktionen kom flera varianter: Series 1, den förbättrade Series 2, samt starkare SE- och Super 95/100-modeller med upp mot 85–95 hästkrafter. Totalt byggdes omkring 1 030 exemplar.
Framgång på Le Mans
På banan blev Elite en klassvinnare gång på gång. Den förde vidare de framgångar på Le Mans som tävlingsbilen Lotus Eleven hade inlett några år tidigare – men nu med en gatregistrerad bil, som dessutom belönades för sin bränsleeffektivitet tack vare den låga vikten och aerodynamiken. Bland förarna som tävlade med Elite fanns stjärnor som Jim Clark och Sir John Whitmore.
Dyr att bygga – och vägen till Elan
Den avancerade konstruktionen hade ett pris. Glasfibermonocoquen var tidskrävande och dyr att tillverka, och ryktet säger att Lotus förlorade runt 100 pund på varje bil som lämnade fabriken. Ändå var Elite avgörande: intäkterna från vägbilarna gav Lotus i sina tidiga år kassaflödet att finansiera racingen. Komplexiteten blev samtidigt en läxa för Chapman och ledde honom mot en enklare och mer lönsam efterträdare – Lotus Elan.
Lotus Elite i Sverige
Med bara drygt tusen tillverkade exemplar och en ömtålig glasfiberkonstruktion är en original-Elite en sällsynt syn i Sverige. De få som finns är eftertraktade samlarbilar med höga värden. Skulle du ändå stå med en gammal Lotus som nått vägs ände – oavsett modell och skick – hjälper vi dig att skrota och avregistrera den korrekt.
Har du en gammal Lotus som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtningBild: foto av Sicnag (Wikimedia Commons), licensierat under CC BY 2.0.