Mångåriga skrotbilsuppställningar i Sala som liknat bilkyrkogårdar är idag inte legitima. Några nya med tillåtelse att synliggöra föråldrade rariteter kommer aldrig att etableras. Transportstyrelsen avbryter igenom bilskrots-bestämmelsen alla sådana idéer. Skrotbilar är klassade som miljöfarligt avfall och ska kasseras och destrueras av en behörig bildemontering. Men de fåtal som förekommer har dock förvandlas till väldiga sevärdheter. Merparten av lokalsamhällets besöksnäring baseras på och runt dessa gårdar. De rostiga fordonen från mitten av nittonhundratalet upplivar en del påminnelser hos en tillbakablickande bilägare. Fordonsmärken varieras i en välbehaglig sammanblandning. Gamla utgångna märken kan också visa sig emellan trädstammarna. Så inget övrigt kan liknas med atmosfären, från förr i världen, än dessa destinationer.
Dumpade bilar i Viken kan inte lagligt förvandlas till en bilkyrkogård
Den ägare från Viken som vill känna en tillbakablickande färd i fordonshistorien bör hälsa på en kyrkogård för rostiga bilar, som är motsatsen till en lagstridig upplag med skrotbilar.
Skeletten på en bilkyrkogård är en drömsyn för en nostalgiker från Vellinge
Gamla skrotbilssamlingar i Vellinge som liknat gravplatser för gamla fordon är inte längre legitima. Några nya med licens att synliggöra föråldrade klenoder kommer ingalunda att öppnas. Länsstyrelsen hindrar via skrotningsförfattningen alla sådana avsikter.
Inte en enda legal kyrkogård för rostiga bilar existerar nuförtiden i Sala
Det finns många samlingsplatser för kasserade vrak i Sverige. Men enbart ett par är certifierade av områdets klimatkontor som bestående gravplatser för gamla fordon för resande från Sala. Dessa allmänt bekanta områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer flera dussintals bilmärken från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen individer årsvis. Fastän ett departements beslut om utgallring av alla bilar, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett belägg på besöksverksamhetens värde för stället och omhuldas följaktligen på bästa vis av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma assistans till etablering av sevärdhet. Här grundades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Försäljning av begagnade bilkomponenter höll på till 80-talet då verksamheten upphörde. Fordonsvraken blev orörda efter särskild tvångsförflyttning av bilar, som var placerade på annans egendom. Ungefär tusen olika modeller från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, tillät vanligt folk att ströva omkring och iaktta de ålderstigna rariteterna. Dessvärre har dessa vistelser inneburit färre personbilar. Framför allt har Volvo Pv-444 varit frestande för skövlare. Enbart stolar har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall betraktas som kulturminne eller miljöförödelse har debatterats av miljöutskottet. Idag klassas fordonsvrak, som miljögiftigt restprodukt. Men så föråldrade skrotbilar har självrensats och klimatbekymmer har sanerats från marken.
Fara förekommer för lagstridig kyrkogård för rostiga bilar i Sala
Inte någon i Sala kommer ändå att kunna beskåda objekt från de mest kända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 bilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då bilinnehavarna beslöt att jordfästa fordonet på detta listiga vis. Och Värmland har det förekommit dolda besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden hittar man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon spridda i landet. Det är överraskande hur illa dessa ihopsamlingsområden är selekterade. Att se sådana på vattenskyddade områden utan övervakning av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar uppenbart om samlingsplatser. Försakelsen på ingripanden från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många oegentligheter. En ära måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass belevade och legitima gravplatser för gamla fordon i Värmland och Småland.