Skeletten på en bilkyrkogård är en drömsyn för en nostalgiker från Vellinge

Gamla skrotbilssamlingar i Vellinge som liknat gravplatser för gamla fordon är inte längre legitima. Några nya med licens att synliggöra föråldrade klenoder kommer ingalunda att öppnas. Länsstyrelsen hindrar via skrotningsförfattningen alla sådana avsikter. Kasserade fordon är rangordnade som klimatohälsosamt spill och ska kasseras och destrueras av en auktoriserad bildemontering. Men de enstaka som förekommer har dock omvandlas till enorma dragplåster. Huvuddelen av traktens turistnäring byggs på och kring dessa gårdar.

De korroderade karosserna från mitten av nittonhundratalet väcker otaliga minnen hos en nostalgisk bilägare. Fordonsmodeller varieras i en behaglig mix. Gamla utgångna fordonsmodeller kan också visa sig bland trädstammarna. Så inget motsvarande kan uppbringa den känslan från svunna tider, än dessa destinationer.

Ingen laglig gravplats för gamla fordon existerar nuförtiden i Vellinge

Det existerar många uppställningsplatser för kasserade fordon i landet. Men blott två är auktoriserade av lokalsamhällets miljöavdelning som bestående gravplatser för gamla fordon för resande från Vellinge. Dessa allmänt bekanta ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns flera dussintals fordonsmärken från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 individer årligen.

Trots ett samhällsorgans beslut om tömmande av alla skrotbilar, har ett godkännande, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett belägg på besöksverksamhetens innebörd för stället och omhuldas följaktligen på bästa förfaringssätt av samhället. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått likadan assistans till inrättande av attraktion. Här startades en skrotfirma under 1950-talet. Säljande av beg. reservdelar pågick till 80-talet då skrotföretaget lades ned. Vraken blev orörda efter viss omhändertagande av bilvraken, som var placerade på annans mark.

Omkring tusen skilda bilmärken från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, tillät privat personer att knalla runt och betrakta de äldre sevärdheterna. Tragiskt nog har dessa påhälsningar resulterat i färre personbilar. Framför allt har Volkswagen-bussar varit lockande för plundrare. Bara dörrar och huv har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Värmland skall betraktas som sevärdhet eller miljöförödelse har avhandlas av klimatkommittén. Nu för tiden rangordnas bilvrak, som klimatfarligt restprodukt. Men så förlegade fordonsvrak har självrensats och miljöbekymmer har sanerats från marken.

Hot existerar för illegal bilkyrkogård i Vellinge

Ingen i Vellinge kommer ändå att kunna se bilar från de mest kända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 skrotbilar fram ur en sankmark.

Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och övervakning, då fordonsinnehavarna beslöt att jordfästa fordonet på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal bilvrak. De äldsta från 50-talet. Idag hittar man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon spridda i riket.

Det är häpnadsväckande hur förkastligt dessa ihopsamlingsställen är selekterade. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om samlingsområden. Avsaknaden på aktioner från betrodd polis är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många oegentligheter. En ära måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legala bilkyrkogårdar i Årjäng och Ryd.

En begagnad kylarfläkt till Renault-4 från Alvesta kan senarelägga skrotning

En begagnad kylarfläkt till Renault-4 från Alvesta kan senarelägga skrotning

Oegentligheter förekommer efter byte av grenrör i Mazda-RX2 från Österåker

Oegentligheter förekommer efter byte av grenrör i Mazda-RX2 från Österåker