Ingen återblickande bilinnehavare från Molkom åker genom Årjäng eller Småland utan att hälsa på någon av dessa gravplatser för gamla fordon. Här existerar otaliga vrak från mitten av förra seklet. Föråldrade vrak befinner sig om vartannat. Men de förlegade ljuvligheternas modell går inte att förbise. Man måste inte vara bilentusiaster för att avguda karosserna som omvandlas till rostiga med åren. Forna fordonsdesigner behövde inte grubbla på luftmotstånd eller drivmedelsanvändning. Så på ritbrädet skapades personbilar med dimension och skepnad som inte någon gång mer kommer fabriceras. Inte ens i fantasin. Och Gravplatsen för gamla fordon har omvandlas till ortens turistmagneter. De alstrar årligen de största inkomsterna för nämnda samhällen. Så det förundrar ingen, att miljökontoren sätter tummen upp numera. Men några nya gravplatser för bilar kan inte förväntas. Miljövårdsverket har igenom stentuffa bilskrotsregler har förbjudit efterkommande. Dessvärre förekommer det en del illegala insamlingsställen med föråldrade fordon. De tycks verka oberört, när inspektörer från Länsstyrelsen inte påverkas på lagöverträdelserna.

Naturvårdsverket sätter stopp för bilkyrkogård i Skiftinge
Uppställningsområden i Skiftinge för uttjänta bilar är strikt olagliga. Men inte de 2 nuförtiden auktoriserade och populära skrot-kyrkogårdarna i Småland och Värmland. Några nya kommer likväl aldrig att uppstå igen.

Uppställningsplatser i Skattkärr liknar ingen bilkyrkogård
Ingen nostalgisk fordonsägare från Skattkärr färdas igenom Båtnäs eller Småland utan att hälsa på någon av dessa bilkyrkogårdar. Här existerar otaliga vrak från mitten av förra seklet. Gamla bilvrak ligger huller om buller.
Inte någon tillåten gravplats för gamla fordon finns nuförtiden i Molkom
Det existerar flera samlingsområden för kasserade vrak i Sverige. Men blott 2 är certifierade av platsens miljöavdelning som bestående bilkyrkogårdar för resenärer från Molkom. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra modeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 människor årligen. Även fast ett departements beslut om utgallring av alla bilar, har ett godkännande, som varar till 2050. Det är verkligen ett kvitto på besöksnäringens betydelse för platsen och omhuldas därför på lämpligaste vis av samhället. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft samma undsättning till etablering av kulturminnen. Här startades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Försäljning av beg. bilreservdelar fortgick till åttio-talet då verksamheten upphörde. Fordonsvraken blev stående kvar efter viss omhändertagande av skrotbilarna, som var uppställda på annans egendom. Omkring tusen skilda bilmärken från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, lät allmänheten att vandra runt och iaktta de äldre rariteterna. Tragiskt nog har dessa påhälsningar inneburit minskade personbilar. Först och främst har Vw bubblor varit populära för skövlare. Enbart stolar har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska ses som sevärdhet eller miljöförödelse har argumenterats av klimatdelegationen. Nuförtiden rangordnas fordonsvrak, som klimatskadligt restprodukt. Men så gamla fordonsvrak har självsanerats och miljöbesvär har sanerats från marken.
Fara existerar för illegal gravplats för gamla fordon i Molkom
Ingen i Molkom kommer emellertid att kunna beskåda personbilar från de mest välkända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades omkring 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då bilägarna beslöt att dölja fordonet på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruvhål lades ned och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal uttjänta bilar. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden hittar man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i Sverige. Och det är överraskande hur uselt dessa uppställningsställen är valda. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om uppställningsställen. Försakelsen på åtgärder från betrodd polis är närmast ödesdiger och inspirerar till många bedrägerier. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legala bilkyrkogårdar i Värmland och Ryd.