Naturvårdsverket sätter stopp för bilkyrkogård i Kungälv

Ingen tillbakablickande fordonsinnehavare från Kungälv åker genom Värmland eller Småland utan att gästa någon av dessa kyrkogårdar för rostiga bilar. Här existerar många bilar från mitten av förra seklet.

Förlegade vrak befinner sig om vartannat. Men de gamla skönheternas skepnad går inte att missa. Man måste inte vara bilbeundrare för att avguda skrothögarna på bilskroten som blivit rostiga med åren. Dåtidens fordonskonstruktörer behövde inte fundera på luftresistans eller bränsleförbrukning. Så på konstruktions stadiet skapades fordon med dimension och skepnad som aldrig mer kommer framställas. Inte ens i drömmen.

Naturvårdsverket sätter stopp för bilkyrkogård i Kungälv

Gravplatsen för gamla fordon har förvandlas till kommunernas stora besöksmål för turister. De frambringar årligen de främsta inkomstkällorna för förutnämnda städer. Så det överraskar ingen, att natur-byråarna är glada nuförtiden. Men några nyetableringar kan inte emotses. Miljövårdsverket har via hårda skrotningsbestämmelser har lagt locket på för ivriga avkomlingar.

Sorgligt nog existerar det många olagliga insamlingsområden med förlegade skrotbilar. De verkar uppträda oberört, när inspektörer från Naturvårdsverket inte reagerar på lagöverträdelserna.

Inte en enda tillåten bilskrot för gamla fordon förekommer idag i Kungälv

Det förekommer massa samlingsställen för ratade vrak i landet. Men blott två är legitimerade av lokalsamhällets klimatkontor som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resande från Kungälv. Dessa uppskattade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båstnäs i Värmland. Här finns många hundra bilmodeller från 30- till tidigt 70-tal och besöks av mer än 15 000 personer årsvis. Även fast ett kommunalt fastställande om utgallring av alla personbilar, har ett tillstånd, som fortlöper till 2050.

Bilskrot i Kungälv jobbar inte som en gammal bilkyrkogård

Det om inget är ett belägg på turistnäringens innebörd för platsen och värnas följaktligen på ultimata sätt av samhället. Årjängs stolthet i Båstnäs har inte haft likadan hjälp till upprättande av kulturminnen. Här startades en skrot under 1950-talet. Försäljning av begagnade reservdelar ägde rum till åttio-talet då skrotföretaget lades ned. De uttjänta fordonen blev stående kvar efter viss omhändertagande av skrotbilar, som var placerade på annans egendom. Cirka tusen skilda fordonsmodeller från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde skroten, medgav vanligt folk att gå omkring och beskåda de förlegade rariteterna.

Olyckligtvis har dessa påhälsningar resulterat i minskade objekt. Speciellt har Volkswagen-bussar varit tilltalande för skövlare. Endast inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland skall betraktas som sevärdhet eller miljöförstörelse har avhandlas av miljöutskottet. Numera klassas ett uttjänt fordon, som klimatfarligt avfall. Men så föråldrade bilvrak har självsanerats och miljöproblem har befriats från skog och mark.

Fara förekommer för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Kungälv

Ingen i Kungälv kommer likväl att kunna betrakta fordon från de mest kända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 fordon fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då fordonsägarna tog beslutet att jordfästa fordonet på detta fiffiga vis. Och Värmland har det förekommit osynliga besöksmål. Östra Sivbergs gruva avvecklades och vattenfylldes snabbt under 1920-talet.

Auktoriserad bilskrot i Agnesberg söker kasserade Ford-Escort

Miljön försämras i Agnesberg med bytet av vevaxel från bilskrot i Audi-A5

Kunder på bilskrot i Lilla Edet kräver ofta byte av remskiva i Audi-A4

Där påträffades ett tjugotal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i riket. Det är förvånande hur uselt dessa ihopsamlingsområden är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar uppenbart om uppställningsplatser. Försakelsen på handlanden från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många oegentligheter. En heder måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Båstnäs och Ryd.