Intresset i Åkarp är stort för bilkyrkogårdar

Gamla skrotbilsformeringar i Åkarp som ser ut som gravplatser för gamla fordon är inte längre legitima. Och några nya med behörighet att visa gamla rariteter kommer ingalunda att öppnas. Transportstyrelsen hindrar via bilskrots-bestämmelsen alla sådana planer. Kasserade fordon är stämplade som klimatohälsosamt avfall och behöver skrotas och destrueras av en certifierad bildemontering.

Men de fåtal som finns har likväl blivit gigantiska attraktioner. Huvuddelen av traktens besöksnäring baseras på och omkring dessa platser. De korroderade fordonen från mitten av nittonhundratalet upplivar otaliga åminnelser hos en nostalgisk fordonsägare. Modeller varieras i en behaglig sammanblandning. Ålderstigna utgångna bilmodeller kan även visa sig mellan träden. Så inget motsvarande kan uppbringa den känslan från svunna tider, än dessa destinationer.

Inte en enda laglig kyrkogård för rostiga bilar finns nuförtiden i Åkarp

Det existerar en del uppställningsplatser för skrotade bilar i Sverige. Men endast två är godkända av områdets miljöbyrå som permanenta bilkyrkogårdar för resande från Åkarp. Dessa berömda områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns flera dussintals modeller från 20- till 50-talen och gästas av fler än 15 000 individer varje år. Trots ett kommunalt rådslut om utgallring av alla bilar, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens värde för orten och värnas därför på bästa sätt av den lokala förvaltningen.

Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan stöd till inrättande av attraktion. Här grundades en skrotfirma under 1950-talet. Handel av brukade delar fortgick till 80-talet då verksamheten upphörde. Skrotbilarna blev orörda efter speciell omhändertagande av skrotbilar, som var uppställda på annans egendom. Cirka tusen skilda bilmodeller från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, medgav allmänheten att knalla omkring och observera de äldre klenoderna.

Dessvärre har dessa besök inneburit färre fordon. Speciellt har Vw bubblor varit åtråvärda för tjuvar. Endast inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall betraktas som kulturminne eller miljöförstörelse har debatterats av klimatnämnden. Idag kategoriseras bilvrak, som miljöfarligt restprodukt. Men så föråldrade bilvrak har självsanerats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.

Risk existerar för illegal gravplats för gamla fordon i Åkarp

Inte en själ i Åkarp kommer ändå att kunna betrakta objekt från de mest välkända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen upptäcktes på Gotland.

I Tingstäde skyfflades ungefär 200 personbilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för hantering och övervakning, då bilägarna tog beslutet att dölja bilen på detta sluga vis. Och Värmland har haft dolda sevärdheter. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal skrotbilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar fördelade i Sverige. Och det är förvånande hur dåligt dessa ihopsamlingsplatser är utvalda.

Klimatarbetet i Agnesberg backar på bilskrot genom byte av hjulnav i Audi-A6

Auktoriserad bilskrot i Agnesberg köper defekta Ford-Cortina

Miljön försämras i Agnesberg med bytet av vevaxel från bilskrot i Audi-A5

Att se sådana på vattenskyddade ställen utan tillsyn av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar obestridligt om uppställningsställen. Försakelsen på ingripanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legitima bilkyrkogårdar i Värmland och Kyrkö Mosse.