Uppställningsställen i Viared för skrotbilar är bestämt olagliga. Men inte de 2 numera godkända och välbesökta gravplatserna för antika bilar i Småland och Båtnäs. Några nya kommer emellertid aldrig att uppkomma återigen. Miljövårdsverkets bilskrots-förordning att göra sig av med fordonet med återbruk gör att gravplatser för bilar kommer att försvinna. De existerande har omsider fått klimatavdelningarnas välsignelse att dra in inkomster till samhällena. Tiotusentals av lyriska bilinnehavare kör till de avskilda orterna årsvis. Med sådant utslag backar även den mest skrikande miljöeldsjälen. Det är tur för många fantaster. Tjuvar och marodörer minskar ändå beståndet. Det är framför allt jänkarna som dra till sig det största inlevelsen. De bullformade formerna från dessa bilar är utan jämförande. På den tiden skapades bilarna av designers, som inte var skyldiga fundera på vikter eller bränsleförbrukning. Det är blott en dröm att förvänta sig en ny Chrysler New Yorker 2-dr HT Coupe eller någon annan efterapning av dessa tjusiga formgivna muskelpaket ska återuppstå.
Inte någon lovlig kyrkogård för rostiga bilar förekommer nuförtiden i Viared
Det existerar flera samlingsplatser för ratade personbilar i Sverige. Men blott två är behöriga av lokalsamhällets klimatbyrå som bestående bilkyrkogårdar för turister från Viared. Dessa allmänt bekanta områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra fordonsmärken från 20- till 50-talen och gästas av fler än 15 000 människor årligen. Även fast ett kommunalt fastställande om avlägsnande av alla personbilar, har ett bygglov, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på besöksverksamhetens mening för orten och skyddas för den skull på ultimata vis av den lokala förvaltningen.
Intresset i Åkarp är stort för bilkyrkogårdar
Gamla skrotbilsformeringar i Åkarp som ser ut som gravplatser för gamla fordon är inte längre legitima. Och några nya med behörighet att visa gamla rariteter kommer ingalunda att öppnas.
Naturvårdsverket sätter stopp för bilkyrkogård i Kungälv
Ingen tillbakablickande fordonsinnehavare från Kungälv åker genom Värmland eller Småland utan att gästa någon av dessa kyrkogårdar för rostiga bilar. Här existerar många bilar från mitten av förra seklet.
Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan assistans till etablering av sevärdhet. Här skapades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Handel av begagnade reservdelar ägde rum till 1980-talet då verksamheten upphörde. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var uppställda på annans mark. Typ tusen skilda fordonsmodeller från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, lät allmänheten att ströva runt och betrakta de gamla rariteterna. Tyvärr har dessa besök inneburit färre fordon. Framför allt har Volkswagen-bussar varit åtråvärda för tjuvar. Bara inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng ska ses som sevärdhet eller klimatförstörelse har argumenterats av klimatdelegationen. Numera klassificeras skrotbil, som miljövådligt restprodukt. Men så förlegade vrak har självrensats och miljöproblem har befriats från skog och mark.
Fara existerar för förbjuden bilkyrkogård i Viared
Inte någon i Viared kommer ändå att kunna observera fordon från de mest välkända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 personbilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och kontroll, då fordonsinnehavarna bestämde sig att begrava fordonet på detta fiffiga sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga sevärdheter. Östra Sivbergs malmbrott lades ned och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden finner man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon spridda i landet. Det är förbluffande hur illa dessa ihopsamlingsområden är selekterade. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Trafikverkets är påfallande. Det handlar solklart om samlingsområden. Avsaknaden på ingripanden från betrodd polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste emellertid lämnas till landets 2 i särklass högättade och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Småland.