Gravplatser för gamla fordon har förvandlas till stora sevärdheter för alla fordonsbeundrare i Gamleby, som medverkar till en stor del av platsens turistinkomster. Många skrotar har eftersträvat att forma någonting liknande igenom att ställa upp äldre fordon. Allmänt Kända modeller skulle kunna dra inbitna bilentusiaster från hela Sverige, men Naturvårdsverkets återvinningsstadga sätter hinder för sådan tankar. Och det Förekommer ”kyrkogårdar för rostiga bilar” med helt andra avsikter än uppvisning av avdankade personbilar för gemene man. Flertalet är illegala fordonsplatser, som är påtagliga att betrakta. Ansvarig Miljöförvaltning har skygglappar eller anklagar alla andra som vållande, varför dessa miljövådliga platser arbetar utan påhälsning av polisen. Men det förekommer ett par seriösa företag som fått myndigheterna tilltro att sköta sina äldre skrotar i skogen vidare.
Inte någon lovlig kyrkogård för rostiga bilar förekommer nu för tiden i Gamleby
Det existerar flertalet ihopsamlingsplatser för uttjänade bilar i landet. Men enbart två är certifierade av ortens miljöavdelning som permanenta bilkyrkogårdar för trafikanter från Gamleby. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra fordonsmodeller från 20- till 50-talen och gästas av mer än 15 000 människor varje år. Trots ett myndighets rådslut om elimination av alla bilar, har ett medgivande, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett bevis på turistnäringens innebörd för stället och värnas för den skull på lämpligaste förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft samma hjälp till upprättande av sevärdhet. Här skapades en skrotfirma under 1950-talet. Säljande av brukade bilreservdelar ägde rum till 1980-talet då skroten upplöstes. Vraken blev stående kvar efter speciell omhändertagande av bilvraken, som var uppställda på annans egendom. Ungefär tusen annorlunda bilmodeller från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde företaget, tillät allmänheten att ströva runt och observera de förlegade klenoderna. Beklagligtvis har dessa vistelser inneburit färre bilar. Speciellt har Saab V-4 varit åtråvärda för tjuvar. Bara stolar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska ses som kulturminne eller klimatförstörelse har argumenterats av klimatkommittén. Numera rangordnas bilvrak, som miljöfarligt restprodukt. Men så förlegade skrotbilar har självrensats och miljöbesvär har sanerats från marken.
Hot finns för olaglig bilkyrkogård i Gamleby
Ingen i Gamleby kommer ändå att kunna observera bilar från de mest välkända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 personbilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för hantering och kontroll, då bilägarna tog beslutet att begrava fordonet på detta sluga vis. Och Värmland har haft dolda lockelse. Östra Sivbergs brott avvecklades och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Idag finner man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon spridda i Sverige. Och det är förvånande hur dåligt dessa uppställningsställen är utvalda. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om samlingsställen. Försakelsen på ingripanden från ansvarig polis är närmast kass och sporrar till många fuffens. En ära måste ändå lämnas till landets två i särklass högättade och legala gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Ryd.