Att se en dumpade fordon i skog och mark är en avsky. Men bilentusiaster från Vargön frestas likväl till en gravplats för gamla fordon som flugor till en sockerbit. I Sverige förekommer 2 legitimt upprättade bilskrotar, som förvandlats till otroliga bil-demonstrationer. Många personbilar med annorlunda bilmärken från 40- till 60-talet existerar utspridda för beskådning emellan träd och buskar. Det är mer än fordonsentusiaster som hedrar de förre detta vrålåken och formar av de amerikanska giganterna.
Storslagna bullformade konturer och gigantiska muskler var dåtidens direktiv för en kvalificerad produkt. Skörden dyrkas fortfarande av tiotusentals turister årsvis. Skrot kyrkogårdarna har omvandlas till ortens mjölkko och skapar de bästa besöksintäkterna. Dessa pengar har också dövat klimataktivisternas krav på hämtning och avveckling av aktiviteterna. Men en nystart eller utökning av en sådan anläggning är helt spärrad via Miljövårdsverkets fordran att göra sig av med en uttömd personbil för regenerering.
Ingen legal gravplats för gamla fordon existerar i dag i Vargön
Det existerar några samlingsområden för uttjänta personbilar i landet. Men blott ett par är behöriga av bygdens klimatbyrå som bestående bilkyrkogårdar för resande från Vargön. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra bilmodeller från 20- till 50-talen och gästas av mer än 15 000 individer varje år. Fastän ett myndighets rådslut om avlägsnande av alla bilar, har ett godkännande, som fortgår till 2050.
Det är verkligen ett kvitto på turistnäringens mening för orten och omhuldas således på bästa sätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft likadan stöd till upprättande av kulturminnen. Här startades en bildemontering under 1950-talet. Säljande av brukade bildelar höll på till 80-talet då verksamheten lades ned. De uttjänta fordonen blev orörda efter viss omhändertagande av fordonsvraken, som var uppställda på annans egendom. Ungefär tusen olika bilmärken från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, lät vanligt folk att vandra runt och observera de ålderstigna klenoderna.
Dessvärre har dessa påhälsningar resulterat i färre bilar. Speciellt har Volkswagen-bussar varit populära för skövlare. Enbart stolar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall ses som kulturminne eller klimatförödelse har argumenterats av miljödelegationen. Numera bedöms bilvrak, som klimatskadligt avfall. Men så äldre fordonsvrak har självsanerats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.
Fara existerar för illegitim gravplats för gamla fordon i Vargön
Inte en själ i Vargön kommer dock att kunna beskåda fordon från de mest kända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen upptäcktes på Gotland. I Tingstäde schaktades ungefär 200 fordon fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och övervakning, då fordonsinnehavarna bestämde sig att jordfästa fordonet på detta fiffiga förfaringssätt.
Oegentligheter förekommer efter byte av grenrör i Mazda-RX2 från Österåker
Ingen kan vänta sig att ett grenrör i Mazda-RX2 från Österåker ska fungera hela personbilens levnadslängd. Det är förmodligen klokt att också förvänta sig fler dolda utbytesdetaljer innan fordonet slutar sina dagar hos en auktoriserad bilskrot.
En skrotad Mazda-R360 från Värmdö förvandlas genom byte av svänghjul
Inte någon kan förvänta sig att ett svänghjul i Mazda-R360 från Värmdö skall ha normal funktion hela fordonets levnadslängd. Detta är nog klokt att även förvänta sig andra dolda utbytesdetaljer innan personbilen slutar sina dagar hos en auktoriserad bilskrot.
Värmland har det förekommit dolda attraktioner. Östra Sivbergs gruvhål lades ned och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden hittar man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar utspridda i riket. Det är häpnadsväckande hur illa dessa ihopsamlingsställen är selekterade. Att se sådana på vattenbevarade områden utan tillsyn av Trafikverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om samlingsplatser. Bristen på ingripanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många oegentligheter. En ära måste ändå lämnas till landets 2 i särklass högättade och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.