Gamla skrotbilssamlingar i Hittarp som liknat gravplatser för gamla fordon är inte längre legitima. Och några nya med behörighet att synliggöra ålderstigna rariteter kommer aldrig att etableras. Miljövårdsverket avbryter genom återvinningsstadgan alla sådana projekt. Uttjänta bilar är kategoriserade som miljöohälsosamt avfall och behöver demoleras och destrueras av en godkänd skrotfirma. Men de fåtal som existerar har ändå omvandlas till väldiga attraktioner. Majoriteten av bygdens besöksverksamhet baseras på och omkring dessa platser. De korroderade karosserna från förr väcker otaliga minnen hos en nostalgisk bilinnehavare. Fordonsmärken blandas i en underbar blandning. Ålderstigna utgångna fordonsmodeller kan också skymtas bland trädstammarna. Så inget motsvarande kan liknas med atmosfären, från förr i världen, än dessa destinationer.
Ingen legitim kyrkogård för rostiga bilar existerar nuförtiden i Hittarp
Det finns många ihopsamlingsområden för uttjänade vrak i Sverige. Men enbart två är behöriga av bygdens miljöbyrå som permanenta gravplatser för gamla fordon för turister från Hittarp. Dessa berömda områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns många hundra bilmärken från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen personer årligen. Fastän ett kommunalt beslut om avlägsnande av alla bilar, har ett medgivande, som varar trettio år till. Det är verkligen ett belägg på turistverksamhetens roll för platsen och omhuldas följaktligen på yppersta förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft likadan hjälp till etablering av kulturminnen. Här startades en skrot under 1950-talet. Säljande av beg. reservdelar ägde rum till 1980-talet då skrotföretaget lades ned. Fordonsvraken blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av bilvraken, som var uppställda på annans mark. Ungefär tusen annorlunda bilmärken från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, lät vanligt folk att gå runt och se på de gamla rariteterna. Tyvärr har dessa besök resulterat i minskade personbilar. Särskilt har Saab V-4 varit åtråvärda för kriminella. Enbart stolar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall betraktas som sevärdhet eller miljökatastrof har avhandlas av miljökommittén. Numera bedöms skrotbil, som klimatgiftigt avfall. Men så gamla fordonsvrak har självrensats och miljöbekymmer har befriats från skog och mark.
Hot förekommer för olaglig bilkyrkogård i Hittarp
Ingen i Hittarp kommer emellertid att kunna beskåda personbilar från de mest kända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades omkring 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då fordonsinnehavarna tog beslutet att dölja bilen på detta sluga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda dragplåster. Östra Sivbergs gruva avvecklades och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i landet. Och det är förvånande hur uselt dessa ihopsamlingsställen är selekterade. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar solklart om transitplatser. Avsaknaden på aktioner från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många bedrägerier. En heder måste dock lämnas till Sveriges två i särklass förnämsta och legala bilkyrkogårdar i Årjäng och Kyrkö Mosse.