Bilkyrkogårdar kan gälla som minnesvärd eller naturmisslyckande beroende på vem man frågar. Till de senare hör olagliga bilplatser i Hofterup för äldre skrotbilar. Men några av landets mest kända har likväl förvandlas till enorma och lönande sevärdheter. Bland flera av skrotbilarna kan man påträffa en del fordonsmärken som följt med i graven. Att se föråldrade fordonsmärken är också ett behag för en återblickande ägare. Men det är jänkarna från 40-60-talet som ger mest avtryck. Under den eran utformades de finaste utseendena ett fordon någonsin haft. Och den här upplevelsen från alla dessa ålderstigna dyrbarheter kan man se på en småländsk kyrkogård för rostiga bilar.
Ingen laglig bilkyrkogård finns nuförtiden i Hofterup
Det förekommer flera uppställningsplatser för kasserade personbilar i Sverige. Men enbart två är behöriga av ortens klimatkansli som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Hofterup. Dessa allmänt bekanta områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns många hundra fordonsmodeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 individer varje år. Trots ett departements rådslut om utgallring av alla bilar, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens värde för stället och värnas således på yppersta vis av samhället. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft likadan undsättning till etablering av attraktion. Här skapades en bilskrot under mitten av förra seklet. Försäljning av begagnade delar höll på till åttio-talet då verksamheten avvecklades. Bilvraken blev stående kvar efter speciell omhändertagande av bilar, som var parkerade på annans mark. Cirka tusen skilda fordonsmärken från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, lät vanligt folk att gå omkring och beskåda de gamla sevärdheterna. Olyckligtvis har dessa påhälsningar medfört färre fordon. Framför allt har Vw bubblor varit begärliga för plundrare. Bara stolar har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Värmland ska betraktas som sevärdhet eller miljöförstörelse har argumenterats av klimatkommissionen. Numera klassificeras fordonsvrak, som miljöskadligt restprodukt. Men så förlegade skrotbilar har självsanerats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.
Hot existerar för illegitim gravplats för gamla fordon i Hofterup
Ingen i Hofterup kommer emellertid att kunna se bilar från de mest kända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 skrotbilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och tillsyn, då bilägarna bestämde sig att dölja bilen på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit dolda turistattraktioner. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i Sverige. Det är överraskande hur uselt dessa ihopsamlingsställen är valda. Att betrakta sådana på vattenskyddade ställen utan tillsyn av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar uppenbart om samlingsområden. Bristen på åtgärder från betrodd polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste ändå lämnas till Sveriges två i särklass förnämsta och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Ryd.