Gravplatser för gamla fordon har övergått till stora dragplåster för alla fordonsfantaster från Krokek, som bidrar till en del av regionens turistinkomster. Några skrotföretag har eftersträvat att forma något likartat igenom att förvara ålderstigna fordon. Ansedda märken skulle kunna dra inbitna fordonsentusiaster från hela Sverige, men Länsstyrelsens bilskrots-stadga sätter stopp för sådana handlingar. Och det finns ”gravplatser för gamla fordon” med övriga avsikter än uppvisning av avdankade fordon för gemene man. Majoriteten är illegala bilplatser, som är tydliga att betrakta. Ledare från klimatadministrering verkar inte bry sig eller skyller på andra som ansvariga, varför dessa naturriskfyllda områden fungerar under lagens radar. Men det finns några seriösa bilskrotar som fått myndigheterna förtroende att sköta sina gamla skrotupplag i naturen vidare.
Inte en enda lagenlig gravplats för gamla fordon finns idag i Krokek
Det existerar några uppställningsområden för ratade bilvrak i landet. Men endast 2 är legitimerade av bygdens klimatkansli som varaktiga bilkyrkogårdar för turister från Krokek. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra fordonsmärken från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen individer varje år. Trots ett departements rådslut om avlägsnande av alla fordon, har ett bygglov, som fortgår till 2050. Det om inget är ett bevis på turistverksamhetens värde för orten och värnas följaktligen på bästa vis av samhället. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft samma assistans till inrättande av attraktion. Här grundades en skrotfirma under 1950-talet. Säljande av begagnade bilkomponenter ägde rum till 1980-talet då verksamheten avvecklades. Bilvraken blev orörda efter viss omhändertagande av bilvraken, som var parkerade på annans egendom. Typ tusen skilda bilmärken från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, tillät privat personer att knalla runt och se på de föråldrade klenoderna. Sorgligt nog har dessa vistelser inneburit minskade objekt. Först och främst har Vw bubblor varit populära för plundrare. Endast fälgar med däck har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall betraktas som turistattraktion eller miljökatastrof har avhandlas av miljökommittén. Nu för tiden klassas skrotbil, som miljöskadligt restprodukt. Men så äldre vrak har självsanerats och miljöproblem har sanerats från marken.
Hot förekommer för förbjuden kyrkogård för rostiga bilar i Krokek
Inte någon i Krokek kommer ändå att kunna beskåda objekt från de mest kända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades ungefär 200 skrotbilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för handhavande och kontroll, då fordonsinnehavarna tog beslutet att dölja fordonet på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga attraktioner. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden finner man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i Sverige. Och det är häpnadsväckande hur illa dessa uppställningsområden är utvalda. Att beskåda sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar glasklart om uppställningsplatser. Avsaknaden på handlanden från ansvarig polis är närmast ödesdiger och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste likväl lämnas till landets 2 i särklass högättade och lagenliga bilkyrkogårdar i Värmland och Ryd.