Inte någon i Jordbro vill bekanta sig med förbjudna och klimatgiftiga uppställningsområden för bilar. Men det är fleras fantasi att hälsa på en kyrkogård för rostiga bilar. Alla tillbakablickande bilinnehavare har drömmar om tidsskedet, då de stora och bränsleslukande odjuren presenterades. På den svenska kommersen var amerikanska bilmodeller tongivande. Det är vrakdelarna från dessa fordonsmodeller, som frestar turister till Sveriges 2 godkända upplag för skrotade bilar från 50-talet. Att få betrakta ett äldre blankpolerad muskelpaket åkande i vardagen är få förunnat. Men på en en kyrkogård för rostiga bilar förekommer ett helt koppel av riktiga förebilder från underbara skapelser. En tur mellan dessa dyrbarheter, med klockan vriden tillbaka ett sjuttiotals år och är en rening för själen. Det är inte erforderligt att filosofera på kritiska miljöproblem med dagens ålderstigna personbilar. Endast glädjas av de bulliga gestaltningarna som man aldrig mer kommer att se på nytillverkade bilar.
Ingen legal bilkyrkogård existerar nuförtiden i Jordbro
Det finns några samlingsområden för uttjänade fordonsvrak i Sverige. Men blott ett par är behöriga av traktens miljökontor som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Jordbro. Dessa uppskattade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar flera dussintals modeller från 20- till 50-talen och gästas av mer än 15 000 personer varje år. Fastän ett myndighets rådslut om elimination av alla bilar, har ett medgivande, som varar trettio år till. Det är verkligen ett belägg på turistverksamhetens roll för platsen och skyddas följaktligen på lämpligaste förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft samma stöd till upprättande av attraktion. Här grundades en skrotningsfirma under 1950-talet. Handel av beg. bildelar fortgick till åttio-talet då skroten avvecklades. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilar, som var placerade på annans egendom. Cirka tusen skilda märken från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, tillät vanligt folk att ströva omkring och observera de gamla klenoderna. Dessvärre har dessa påhälsningar medfört minskade objekt. Särskilt har Volkswagen-bussar varit lockande för tjuvar. Bara fälgar med däck har kvarlämnats. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Båtnäs skall ses som kulturminne eller klimatförstörelse har debatterats av miljöutskottet. Nuförtiden bedöms bilvrak, som klimatfarligt avfall. Men så äldre bilvrak har självrensats och miljöproblem har sanerats från marken.
Hot finns för illegitim gravplats med gamla fordon i Jordbro
Ingen i Jordbro kommer likväl att kunna betrakta objekt från de mest kända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället anträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 uttjänta bilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för handhavande och kontroll, då bilägarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta sluga vis. Och Värmland har det förekommit dolda sevärdheter. Östra Sivbergs brott lades ned och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i landet. Och det är förvånande hur uselt dessa ihopsamlingsställen är selekterade. Att beskåda sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar glasklart om uppställningsområden. Försakelsen på handlanden från ansvarig polis är närmast kass och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och lagliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Småland.