Bilkyrkogårdar kan ses som värd att minnas eller klimattragedi beroende på vem man frågar. Till de senare hör illegitima uppställningsplatser i Hallsberg för äldre kasserade personbilar. Men några av landets mest välkända har dock blivit väldiga och lönande attraktioner. Kring massor av gamla vrak kan man hitta några bilmärken som hängt med till sista vilan. Att betrakta ålderstigna märken är likaså ett behag för en tillbakablickande bilinnehavare. Men det är amerikanska bilarna från mitten av 1900-talet som ger störst upplevelse. Den tidsperioden konstruerades de finaste strukturerna ett personbil nånsin haft. Och den här upplevelsen från de här ålderstigna dyrbarheter kan man urskilja på en värmländsk kyrkogård för rostiga bilar.
Ingen legitim gravplats för gamla fordon finns nu för tiden i Hallsberg
Det finns flertalet samlingsplatser för ratade bilvrak i landet. Men enbart två är ackrediterade av ortens klimatkontor som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter från Hallsberg. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns flera dussintals modeller från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 personer årsvis. Fastän ett samhällsorgans beslut om utrensning av alla fordon, har ett bygglov, som varar till 2050. Det är verkligen ett belägg på besöksverksamhetens betydelse för stället och värnas därför på ultimata förfaringssätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft samma stöd till upprättande av sevärdhet. Här startades en bildemontering under 1950-talet. Säljande av begagnade bildelar pågick till 1980-talet då skroten avvecklades. Bilvraken blev kvarlämnade efter viss omhändertagande av fordonsvraken, som var uppställda på annans egendom. Typ tusen olika märken från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, tillät gemene man att vandra omkring och se de förlegade rariteterna. Sorgligt nog har dessa påhälsningar resulterat i minskade objekt. Framför allt har Volkswagen-bussar varit frestande för plundrare. Enbart dörrar och huv har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska betraktas som sevärdhet eller klimatförstörelse har debatterats av miljökommissionen. Numera klassificeras ett uttjänt fordon, som klimatgiftigt restprodukt. Men så ålderstigna vrak har självrensats och klimatbekymmer har sanerats från marken.
Risk finns för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Hallsberg
Inte någon i Hallsberg kommer dock att kunna betrakta personbilar från de mest kända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen upptäcktes på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 uttjänta bilar fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och tillsyn, då fordonsägarna beslöt att begrava bilen på detta listiga sätt. Och Värmland har haft osynliga attraktioner. Östra Sivbergs gruva fasades ut och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal skrotbilar. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden hittar man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon spridda i riket. Och det är förbluffande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsställen är selekterade. Att se sådana på vattenbevarade områden utan kontroll av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar solklart om transitplatser. Försakelsen på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och inspirerar till många bedrägerier. En ära måste likväl lämnas till landets två i särklass högättade och olagliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Småland.