Kyrkogårdar för rostiga bilar kan gälla som värd att minnas eller miljökatastrof beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör olagliga uppställningsplatser i Borgholm för äldre kasserade personbilar. Men några av landets mest välkända har dock övergått till enorma och lönande dragplåster. Däribland många av de äldre fordonsvraken kan man påträffa en del modeller som hängt med till sista vilan. Att observera äldre bilmodeller är dessutom en glädje för en återblickande bilägare. Men det är jänkarna från 40-60-talet som ger störst upplevelse. På den tiden framställdes de rundaste formerna ett personbil någonsin haft. Och de gamla intrycken från de här gamla dyrbarheter kan man urskilja på en värmländsk gravplats för gamla fordon.
Ingen lovlig kyrkogård för rostiga bilar förekommer idag i Borgholm
Det finns en del ihopsamlingsställen för uttjänta bilvrak i Sverige. Men blott 2 är ackrediterade av områdets miljöbyrå som bestående bilkyrkogårdar för turister från Borgholm. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals bilmodeller från början av 1900-talet och besöks av fler än femton tusen personer årligen. Fastän ett departements fastställande om utgallring av alla uttjänta bilar, har ett medgivande, som varar trettio år till. Det om inget är ett kvitto på besöksverksamhetens värde för platsen och värnas för den skull på bästa förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft samma assistans till upprättande av attraktion. Här grundades en bilskrotnings-företag under mitten av förra seklet. Säljande av beg. bildelar fortgick till 1980-talet då verksamheten avvecklades. Fordonsvraken blev orörda efter viss tvångsförflyttning av bilar, som var placerade på annans egendom. Omkring tusen annorlunda modeller från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde skroten, tillät privat personer att promenera runt och betrakta de äldre klenoderna. Dessvärre har dessa vistelser resulterat i färre objekt. Framför allt har Volvo Pv-444 varit omtyckta för plundrare. Bara inredningar har kvarlämnats. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Värmland skall betraktas som kulturminne eller klimatförödelse har debatterats av klimatkommissionen. Nuförtiden kategoriseras fordonsvrak, som miljöskadligt restprodukt. Men så föråldrade fordonsvrak har självsanerats och miljöproblem har sanerats från marken.
Hot förekommer för illegal gravplats för gamla fordon i Borgholm
Ingen i Borgholm kommer ändå att kunna observera fordon från de mest välkända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 personbilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för handhavande och övervakning, då ägarna tog beslutet att jordfästa fordonet på detta finurliga sätt. Och Värmland har det förekommit hemliga dragplåster. Östra Sivbergs gruva avvecklades och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Det är förbluffande hur dåligt dessa ihopsamlingsställen är utvalda. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan övervakning av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om transitställen. Bristen på aktioner från ansvarig polis är närmast ödesdiger och sporrar till många oegentligheter. En ära måste ändå lämnas till landets två i särklass högättade och olagliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.