Inte någon i Vara vill bekanta sig med illegitima och naturskadliga samlingsområden för bilar. Men det är mångas fantasi att hälsa på en kyrkogård för rostiga bilar. Alla nostalgiska fordonsinnehavare fantiserar om tidsskedet, då de väldiga och bensintörstiga vidundren infördes. På den skandinaviska marknaden var nord amerikanska fordonsmärken dominant. Det är resterna från dessa bilmodeller, som dra till sig gäster till Sveriges 2 behöriga skrotgårdar. Att få betrakta ett föråldrat lysande muskelknippe rullande i verkliga livet är få förunnat.
Men på en en kyrkogård för rostiga bilar ligger ett helt koppel av riktiga original från fantastiska skapelser. En promenad ibland dessa klenoder, är att vara barn på nytt och är inget man glömmer i första taget. Det är inte väsentligt att filosofera på aktuella klimatproblem med nutidens föråldrade uttjänta bilar. Bara trivas av de bulliga formerna som man aldrig mer kommer att se på nytillverkade bilar.
Ingen lovlig gravplats för gamla fordon existerar nu för tiden i Vara
Det förekommer en del samlingsplatser för kasserade bilvrak i Sverige. Men blott två är behöriga av regionens miljöbyrå som varaktiga gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Vara. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns flera dussintals bilmärken från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen individer årligen. Trots ett kommunalt beslut om tömmande av alla skrotbilar, har ett godkännande, som fortgår trettio år till. Det om inget är ett bevis på besöksverksamhetens värde för stället och värnas för den skull på lämpligaste vis av samhället. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft likadan undsättning till upprättande av kulturminnen. Här startades en bilskrot under 1950-talet. Handel av beg. bilkomponenter ägde rum till åttio-talet då skrotföretaget lades ned.
Skrotbilarna blev kvarlämnade efter viss omhändertagande av skrotbilarna, som var uppställda på annans egendom. Ungefär tusen annorlunda modeller från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde företaget, lät privat personer att promenera runt och betrakta de föråldrade rariteterna. Beklagligtvis har dessa besök inneburit färre bilar. Först och främst har Volvo Pv-444 varit tilltalande för plundrare. Enbart dörrar och huv har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland skall ses som sevärdhet eller klimatförstörelse har argumenterats av miljönämnden. Nu för tiden klassas ett uttjänt fordon, som miljöfarligt avfall. Men så förlegade bilvrak har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.
Fara existerar för illegal bilkyrkogård i Vara
Inte någon i Vara kommer likväl att kunna observera bilar från de mest välkända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes ungefär 200 fordon fram ur ett kärr. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och kontroll, då bilägarna bestämde sig att dölja fordonet på detta smarta förfaringssätt. Och Värmland har haft hemliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruva fasades ut och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet.
Idag hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i landet. Och det är överraskande hur dåligt dessa ihopsamlingsplatser är selekterade. Att se sådana på vattenskyddade områden utan tillsyn av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om samlingsställen. Avsaknaden på handlanden från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och inspirerar till många oegentligheter. En heder måste dock lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och lagenliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Småland.
En skrotad Mazda-R360 från Värmdö förvandlas genom byte av svänghjul
Inte någon kan förvänta sig att ett svänghjul i Mazda-R360 från Värmdö skall ha normal funktion hela fordonets levnadslängd. Detta är nog klokt att även förvänta sig andra dolda utbytesdetaljer innan personbilen slutar sina dagar hos en auktoriserad bilskrot.
Suget efter billiga bilar bidrar till byte av avgassystem i Mazda-Rustler från Vallentuna
En personbils levnadslängd är väsentligt beroende på antal mil och skötsel. Att ett avgassystem i Mazda-Rustler från Vallentuna måste repareras efter elva år och 18 000 mil är inte sällsynt. Och bilinnehavaren skall kalkylera med att ytterligare komponenter måste repareras före det är hög tid för bilskrotning.