Bilkyrkogårdar betraktas som minnesvärd eller miljöförödelse beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör illegala uppställningsplatser i Frändefors för äldre uttjänta fordon. Men några av landets mest välkända har ändå övergått till mycket stora och lönsamma turistattraktioner. Däribland många av de äldre fordonsvraken kan man lokalisera en del bilmodeller som hängt med till sista vilan. Att betrakta antika märken är dessutom ett behag för en nostalgisk bilägare. Men det är jänkarna från mitten av 1900-talet som skänker mest intryck. Den tidsperioden utformades de rundaste strukturerna ett bil nånsin skådat. Och de gamla intrycken från de här gamla klenoder kan man skönja på en svensk gravplats för gamla fordon.
Inte någon lagenlig bilkyrkogård existerar nu för tiden i Frändefors
Det finns en del samlingsområden för uttjänta fordonsvrak i Sverige. Men blott ett par är behöriga av ortens miljökansli som bestående gravplatser för gamla fordon för turister från Frändefors. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar flera dussintals fordonsmärken från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 personer varje år. Även fast ett myndighets fastställande om tömmande av alla skrotbilar, har ett medgivande, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett bevis på turistnäringens roll för stället och värnas för den skull på lämpligaste vis av kommunen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft likadan undsättning till inrättande av attraktion. Här skapades en skrot under mitten av förra seklet. Handel av brukade bilkomponenter fortgick till åttio-talet då verksamheten lades ned. De uttjänta fordonen blev orörda efter speciell tvångsförflyttning av bilvraken, som var parkerade på annans egendom. Ungefär tusen skilda märken från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, tillät privat personer att vandra omkring och observera de ålderstigna rariteterna. Dessvärre har dessa besök medfört minskade objekt. Först och främst har Saab V-4 varit åtråvärda för kriminella. Endast fälgar med däck har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs skall ses som kulturminne eller miljökatastrof har argumenterats av miljönämnden. Numera klassas skrotbil, som miljöskadligt restprodukt. Men så föråldrade bilvrak har självrensats och miljöbekymmer har sanerats från marken.
Risk existerar för förbjuden bilkyrkogård i Frändefors
Inte en själ i Frändefors kommer emellertid att kunna observera personbilar från de mest kända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 personbilar fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och övervakning, då fordonsinnehavarna tog beslutet att begrava bilen på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit dolda attraktioner. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra illegala bilkyrkogårdar utspridda i riket. Det är häpnadsväckande hur förkastligt dessa uppställningsplatser är utvalda. Att se sådana på vattenskyddade områden utan tillsyn av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar obestridligt om samlingsområden. Försakelsen på aktioner från ansvarig polis är närmast kass och sporrar till många oegentligheter. En ära måste dock lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och legitima bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.