Bilkyrkogårdar betraktas som kulturminnen eller miljötragedi beroende på vem man frågar. Till de senare hör illegitima uppställningsplatser i Lerkil för gamla rostiga bilar. Men några av Sveriges mest välkända har ändå övergått till väldiga och inkomstbringande turistattraktioner. Bland massor av gamla vrak kan man lokalisera många fordonsmodeller som följt med till sista vilan. Att betrakta äldre fordonsmärken är dessutom en fröjd för en återblickande ägare. Men det är jänkarna från 40-60-talet som ger störst upplevelse. Under den eran utformades de rundaste utseendena ett personbil nånsin besuttit. Och de gamla intrycken från alla dessa gamla klenoder kan man skönja på en småländsk bilkyrkogård.
Ingen tillåten kyrkogård för rostiga bilar existerar idag i Lerkil
Det finns flertalet ihopsamlingsplatser för uttjänade personbilar i landet. Men enbart två är auktoriserade av platsens klimatkontor som bestående bilkyrkogårdar för resenärer från Lerkil. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar flera dussintals fordonsmärken från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen individer varje år. Fastän ett myndighets fastställande om tömmande av alla bilar, har ett godkännande, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett belägg på besöksnäringens värde för orten och omhuldas för den skull på bästa sätt av kommunen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått likadan assistans till etablering av attraktion. Här skapades en bildemontering under mitten av förra seklet. Säljande av beg. delar fortgick till 1980-talet då verksamheten upphörde. De uttjänta fordonen blev orörda efter viss omhändertagande av bilvraken, som var placerade på annans mark. Ungefär tusen olika märken från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, medgav gemene man att knalla omkring och iaktta de förlegade sevärdheterna. Dessvärre har dessa vistelser medfört minskade fordon. Särskilt har Volkswagen-bussar varit tilltalande för kriminella. Enbart dörrmattor har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall betraktas som turistattraktion eller miljöförstörelse har argumenterats av klimatutskottet. Nu för tiden klassificeras bilvrak, som miljöfarligt avfall. Men så föråldrade bilvrak har självrensats och miljöbekymmer har sanerats från marken.
Risk finns för förbjuden bilkyrkogård i Lerkil
Inte någon i Lerkil kommer likväl att kunna se personbilar från de mest välkända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende stället hittades på Gotland. I Tingstäde schaktades ungefär 200 personbilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då ägarna bestämde sig att begrava fordonet på detta listiga sätt. Och Värmland har haft hemliga attraktioner. Östra Sivbergs malmbrott lades ned och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera finner man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Det är förvånande hur dåligt dessa uppställningsställen är utvalda. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Trafikverkets är påfallande. Det handlar glasklart om uppställningsområden. Avsaknaden på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast kass och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste ändå lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Kyrkö Mosse.