Gravplatser för gamla fordon betraktas som minnesvärd eller klimatmisslyckande beroende på vem man frågar. Till de senare hör illegala bilplatser i Misteröd för gamla rostiga bilar. Men ett par av landets mest kända har dock omvandlas till väldiga och inkomstbringande turistattraktioner. Bland flera av skrotbilarna kan man lokalisera flertalet bilmärken som följt med till sista vilan. Att observera gamla märken är dessutom en glädje för en återblickande bilinnehavare. Men det är amerikanarna från 40-60-talet som ger mest avtryck. På den tiden tillverkades de finaste utseendena ett fordon någonsin haft. Och de gamla intrycken från de här föråldrade klenoder kan man skönja på en svensk kyrkogård för rostiga bilar.
Inte någon legitim gravplats för gamla fordon existerar nu för tiden i Misteröd
Det förekommer massa samlingsområden för ratade bilar i landet. Men endast 2 är legitimerade av regionens miljöbyrå som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resenärer från Misteröd. Dessa omtalade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer flera dussintals bilmodeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 personer varje år. Trots ett myndighets fastställande om tömmande av alla uttjänta bilar, har ett bygglov, som fortlöper till 2050. Det är verkligen ett belägg på besöksnäringens innebörd för platsen och vårdas för den skull på ultimata sätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma hjälp till inrättande av kulturminnen. Här grundades en skrot under mitten av förra seklet. Säljande av brukade reservdelar fortgick till 80-talet då skrotföretaget upplöstes. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter viss tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var placerade på annans mark. Typ tusen olika modeller från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde företaget, medgav vanligt folk att gå runt och se de äldre klenoderna. Beklagligtvis har dessa påhälsningar medfört minskade fordon. Särskilt har Saab V-4 varit omtyckta för skövlare. Enbart dörrar och huv har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs ska betraktas som turistattraktion eller klimatförödelse har argumenterats av miljönämnden. Numera kategoriseras en utjänad bil, som miljövådligt restprodukt. Men så ålderstigna bilvrak har självsanerats och miljöbekymmer har sanerats från marken.
Risk förekommer för förbjuden gravplats för gamla fordon i Misteröd
Inte en själ i Misteröd kommer likväl att kunna beskåda bilar från de mest kända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes ungefär 200 fordon fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och övervakning, då fordonsinnehavarna tog beslutet att begrava bilen på detta smarta vis. Och Värmland har haft dolda dragplåster. Östra Sivbergs gruva fasades ut och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal bilvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden finner man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Det är förvånande hur förkastligt dessa samlingsplatser är selekterade. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar solklart om samlingsområden. Försakelsen på ingripanden från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många oegentligheter. En ära måste likväl lämnas till Sveriges två i särklass belevade och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Kyrkö Mosse.