Gamla skrotbilsformeringar i Kurveröd som liknat bilkyrkogårdar är numera inte lagliga. Några nya med licens att presentera gamla dyrbarheter kommer aldrig att anläggas. Miljövårdsverket hindrar genom bilskrotsbestämmelsen alla sådana projekt. Kasserade fordon är rangordnade som naturriskabelt spill och behöver kasseras och återvinnes av en certifierad skrotningsfirma. Men de enstaka som finns har emellertid blivit jättelika turistattraktioner. Merparten av ortens besöksverksamhet grundas på och runt dessa gårdar. De korroderade karosserna från mitten av nittonhundratalet framkallar otaliga åtanke hos en nostalgisk bilägare. Fordonsmärken varieras i en vacker mix. Förlegade utgångna bilmärken kan också skönjas bland buskarna. Så inget annat kan uppbringa den känslan från svunna tider, än dessa destinationer.
Ingen legitim gravplats för gamla fordon förekommer nu för tiden i Kurveröd
Det förekommer massa uppställningsställen för avdankade fordon i landet. Men endast ett par är behöriga av traktens miljökansli som varaktiga bilkyrkogårdar för resande från Kurveröd. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns flera dussintals fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 människor årsvis. Även fast ett departements rådslut om elimination av alla personbilar, har ett medgivande, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett bevis på besöksverksamhetens innebörd för orten och vårdas därför på lämpligaste sätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått samma stöd till etablering av kulturminnen. Här startades en bildemontering under 1950-talet. Säljande av brukade bilkomponenter höll på till åttio-talet då skroten upphörde. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilar, som var uppställda på annans mark. Typ tusen olika märken från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, lät gemene man att promenera runt och observera de föråldrade rariteterna. Tragiskt nog har dessa påhälsningar resulterat i färre bilar. Speciellt har Vw bubblor varit tilltalande för tjuvar. Enbart inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng skall betraktas som turistattraktion eller miljöförstörelse har argumenterats av miljödelegationen. Nu för tiden rangordnas fordonsvrak, som klimatvådligt avfall. Men så gamla skrotbilar har självsanerats och miljöbekymmer har sanerats från marken.
Risk finns för förbjuden bilkyrkogård i Kurveröd
Inte en själ i Kurveröd kommer ändå att kunna betrakta personbilar från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället upptäcktes på Gotland. I Tingstäde grävdes omkring 200 skrotbilar fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och tillsyn, då bilinnehavarna beslöt att dölja bilen på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har haft hemliga attraktioner. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Det är häpnadsväckande hur förkastligt dessa uppställningsplatser är valda. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Trafikverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om samlingsplatser. Bristen på aktioner från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och inspirerar till många oegentligheter. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Småland.