Mångåriga skrotbilsuppställningar i Bleket som liknat kyrkogårdar för rostiga bilar är idag inte legala. Och några nya med tillåtelse att visa föråldrade rariteter kommer aldrig att anläggas. Länsstyrelsen stoppar genom bilskrotsregeln alla sådana förslag. Uttjänta bilar är stämplade som miljökritiskt spill och skall demoleras och regenereras av en behörig skrot. Men de enstaka som förekommer har likväl omvandlas till stora attraktioner. Merparten av platsens besöksverksamhet byggs på och runt dessa platser. De rostiga karosserna från förr upplivar otaliga minnen hos en återblickande bilägare. Modeller varieras i en underbar blandning. Ålderstigna utgångna märken kan även visa sig bland träden. Så inget annat kan uppbringa den känslan från svunna tider, än dessa platser.
Ingen tillåten kyrkogård för rostiga bilar finns idag i Bleket
Det finns massa uppställningsställen för uttjänta bilvrak i landet. Men blott ett par är certifierade av bygdens klimatkansli som permanenta bilkyrkogårdar för resenärer från Bleket. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals bilmodeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen individer årsvis. Trots ett samhällsorgans rådslut om utrensning av alla bilar, har ett bygglov, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på besöksnäringens betydelse för stället och vårdas följaktligen på bästa vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan assistans till inrättande av kulturminnen. Här startades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Säljande av begagnade bildelar ägde rum till 1980-talet då bilskroten upphörde. Bilvraken blev stående kvar efter särskild omhändertagande av fordonsvraken, som var uppställda på annans mark. Cirka tusen olika bilmärken från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, medgav gemene man att ströva omkring och se på de äldre klenoderna. Sorgligt nog har dessa påhälsningar resulterat i färre bilar. Särskilt har Saab V-4 varit begärliga för plundrare. Bara dörrar och huv har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng skall betraktas som turistattraktion eller klimatförödelse har argumenterats av klimatnämnden. Nu för tiden bedöms bilvrak, som klimatvådligt restprodukt. Men så ålderstigna bilvrak har självrensats och klimatproblem har befriats från skog och mark.
Risk förekommer för lagstridig bilkyrkogård i Bleket
Ingen i Bleket kommer emellertid att kunna betrakta objekt från de mest välkända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades omkring 200 bilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för hantering och kontroll, då ägarna beslöt att jordfästa fordonet på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har haft hemliga besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål lades ned och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera hittar man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i Sverige. Och det är häpnadsväckande hur illa dessa ihopsamlingsplatser är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade områden utan kontroll av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om uppställningsställen. Försakelsen på handlanden från betrodd polis är närmast ödesdiger och inspirerar till många bedrägerier. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass högättade och legala gravplatser för gamla fordon i Värmland och Småland.