Gravplatser för gamla fordon har blivit enorma turistattraktioner för alla bilfantaster från Tollered, som bidrar till en stor del av områdets turistinkomster. Många skrotar har prövat att skapa någonting likartat genom att magasinera ålderstigna fordon. Ansedda märken skulle kunna få hit bilfantaster från hela Svealand, men Länsstyrelsens bilskrotningsförordning sätter stopp för sådana handlingar. Och det Förekommer ”gravplatser för gamla fordon” med övriga avsikter än uppvisande av uttjänta personbilar för allmänheten. Majoriteten är illegala uppställningsplatser, som är uppenbara att betrakta. Ledare från klimatförvaltning är blinda eller skyller på andra som ansvariga, varför de här klimatvådliga ställen jobbar utan besök av någon myndighet. Men det existerar enstaka seriösa bilskrotar som fått Länsstyrelsens tillit att driva sina gamla skrotupplag i skogen fortsättningsvis.
Ingen laglig bilkyrkogård existerar i dag i Tollered
Det existerar otaliga ihopsamlingsplatser för ratade fordonsvrak i landet. Men endast ett par är ackrediterade av bygdens klimatkontor som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Tollered. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra bilmärken från början av 1900-talet och besöks av fler än 15 000 personer årligen. Även fast ett departements beslut om utrensning av alla uttjänta bilar, har ett tillstånd, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett belägg på turistverksamhetens betydelse för orten och skyddas därför på ultimata vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma assistans till inrättande av sevärdhet. Här skapades en bildemontering under 1950-talet. Handel av beg. reservdelar pågick till åttio-talet då skroten upphörde. De uttjänta fordonen blev stående kvar efter speciell omhändertagande av skrotbilarna, som var parkerade på annans mark. Typ tusen annorlunda märken från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, medgav vanligt folk att ströva runt och beskåda de förlegade rariteterna. Beklagligtvis har dessa vistelser medfört färre personbilar. Först och främst har Volkswagen-bussar varit åtråvärda för skövlare. Bara inredningar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall betraktas som turistattraktion eller klimatförstörelse har debatterats av miljönämnden. Idag kategoriseras bilvrak, som klimatvådligt restprodukt. Men så gamla vrak har självrensats och klimatbekymmer har sanerats från marken.
Risk existerar för förbjuden kyrkogård för rostiga bilar i Tollered
Ingen i Tollered kommer emellertid att kunna se fordon från de mest kända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades omkring 200 uttjänta bilar fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då bilägarna tog beslutet att dölja bilen på detta finurliga vis. Och Värmland har haft dolda besöksmål. Östra Sivbergs brott fasades ut och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon spridda i landet. Och det är överraskande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsställen är utvalda. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om samlingsställen. Avsaknaden på ingripanden från ansvarig polis är närmast kass och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legitima gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Småland.