Kyrkogårdar för rostiga bilar betraktas som kulturminnen eller naturtragedi beroende på vem man frågar. Till de senare hör illegala fordonsplatser i Dalaberg för gamla uttjänta fordon. Men ett par av Västra Götalands mest kända har dock förvandlas till mycket stora och lönsamma besöksmål. Kring många av de äldre fordonsvraken kan man hitta en del märken som följt med i graven. Att observera antika bilmärken är också en lycka för en återblickande fordonsägare. Men det är amerikanarna från mitten av 1900-talet som skänker mest avtryck. På den tiden utformades de snyggaste utseendena ett fordon nånsin haft. Och den här känslan från alla dessa antika dyrbarheter kan man se på en värmländsk kyrkogård för rostiga bilar.
Inte någon lagenlig kyrkogård för rostiga bilar finns nu för tiden i Dalaberg
Det finns många ihopsamlingsområden för kasserade bilar i landet. Men enbart 2 är godkända av lokalsamhällets miljökansli som bestående bilkyrkogårdar för resenärer från Dalaberg. Dessa allmänt bekanta ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer flera dussintals fordonsmodeller från början av 1900-talet och besöks av fler än femton tusen människor årligen. Fastän ett kommunalt rådslut om elimination av alla bilar, har ett tillstånd, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett bevis på turistnäringens betydelse för stället och skyddas följaktligen på yppersta sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft likadan stöd till upprättande av kulturminnen. Här grundades en skrot under 1950-talet. Försäljning av begagnade bilreservdelar pågick till 80-talet då verksamheten upplöstes. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter speciell omhändertagande av bilvraken, som var parkerade på annans egendom. Cirka tusen annorlunda fordonsmodeller från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde företaget, lät privat personer att gå omkring och se de ålderstigna rariteterna. Dessvärre har dessa vistelser resulterat i minskade objekt. Särskilt har Volkswagen-bussar varit attraktiva för kriminella. Enbart fälgar med däck har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall ses som kulturminne eller miljöförödelse har diskuterats av miljökommittén. Nu för tiden kategoriseras ett uttjänt fordon, som klimatvådligt restprodukt. Men så ålderstigna fordonsvrak har självsanerats och klimatbekymmer har sanerats från marken.
Risk förekommer för förbjuden bilkyrkogård i Dalaberg
Inte en själ i Dalaberg kommer ändå att kunna observera fordon från de mest välkända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende stället påträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes ungefär 200 fordon fram ur ett kärr. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och tillsyn, då bilägarna beslöt att dölja bilen på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon spridda i landet. Och det är förvånande hur illa dessa ihopsamlingsplatser är valda. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om samlingsställen. Avsaknaden på åtgärder från betrodd myndighet är närmast kass och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste likväl lämnas till Sveriges två i särklass belevade och lagliga gravplatser för gamla fordon i Värmland och Ryd.