Gamla skrotbilssamlingar i Äsperöd som liknat bilkyrkogårdar är inte längre legala. Några nya med licens att presentera gamla dyrbarheter kommer ingalunda att öppnas. Länsstyrelsen stoppar genom skrotningsbestämmelsen alla sådana projekt. Uttjänta bilar är kategoriserade som miljöohälsosamt avfall och måste skrotas och destrueras av en ackrediterad bildemontering. Men de enstaka som förekommer har likväl omvandlas till gigantiska turistattraktioner. Större delen av bygdens turistnäring grundas på och kring dessa platser. De korroderade karosserna från dåtiden väcker många åtanke hos en återblickande fordonsinnehavare. Märken ihopblandas i en härlig sammanblandning. Ålderstigna utgångna märken kan också skymtas mellan buskarna. Så inget annat kan liknas med atmosfären, från svunna tider, än dessa ställen.
Inte en enda lagenlig kyrkogård för rostiga bilar förekommer i dag i Äsperöd
Det existerar massa uppställningsplatser för avdankade fordonsvrak i Sverige. Men endast ett par är legitimerade av ortens miljöbyrå som bestående gravplatser för gamla fordon för resenärer från Äsperöd. Dessa allmänt bekanta ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar många hundra modeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 individer årligen. Trots ett myndighets rådslut om avlägsnande av alla fordon, har ett medgivande, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på besöksverksamhetens roll för orten och skyddas därför på ultimata vis av kommunen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft samma stöd till inrättande av kulturminnen. Här grundades en bilskrot under 1950-talet. Handel av beg. bilreservdelar pågick till åttio-talet då skrotföretaget avvecklades. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter speciell omhändertagande av bilar, som var parkerade på annans mark. Ungefär tusen olika märken från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, tillät gemene man att vandra runt och observera de gamla sevärdheterna. Tyvärr har dessa vistelser inneburit färre bilar. Särskilt har Vw bubblor varit lockande för skövlare. Bara inredningar har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs ska betraktas som sevärdhet eller klimatförödelse har debatterats av klimatkommissionen. Numera kategoriseras skrotbil, som klimatgiftigt avfall. Men så föråldrade fordonsvrak har självrensats och miljöbesvär har sanerats från marken.
Hot existerar för illegal bilkyrkogård i Äsperöd
Inte en själ i Äsperöd kommer ändå att kunna observera fordon från de mest kända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället hittades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 fordon fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för användning och tillsyn, då fordonsinnehavarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta fiffiga vis. Och Värmland har det förekommit hemliga sevärdheter. Östra Sivbergs gruva avvecklades och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i landet. Och det är förvånande hur illa dessa uppställningsplatser är selekterade. Att se sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om uppställningsplatser. Bristen på handlanden från betrodd myndighet är närmast kass och sporrar till många fuffens. En heder måste ändå lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Kyrkö Mosse.