Bilkyrkogårdar kan ses som värd att minnas eller naturmisslyckande beroende på vem man frågar. Till de senare hör illegitima fordonsplatser i Walkesborg för gamla kasserade personbilar. Men ett par av Sveriges mest välkända har dock blivit väldiga och lönsamma lockelse. Kring massor av gamla vrak kan man finna flertalet fordonsmärken som följt med till sista vilan. Att betrakta föråldrade bilmodeller är också en lycka för en återblickande ägare. Men det är jänkarna från 40-60-talet som ger mest upplevelse. Den tidsperioden konstruerades de snyggaste strukturerna ett personbil nånsin besuttit. Och de gamla intrycken från alla dessa ålderstigna rariteter kan man urskilja på en svensk gravplats för gamla fordon.
Ingen lovlig gravplats för gamla fordon finns nu för tiden i Walkesborg
Det förekommer massa ihopsamlingsställen för uttjänade vrak i Sverige. Men enbart 2 är auktoriserade av områdets miljökontor som bestående bilkyrkogårdar för resande från Walkesborg. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns många hundra fordonsmärken från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen personer årligen. Fastän ett myndighets rådslut om elimination av alla fordon, har ett tillstånd, som varar trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på besöksverksamhetens värde för stället och skyddas således på ultimata vis av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan hjälp till inrättande av attraktion. Här skapades en bildemontering under mitten av förra seklet. Försäljning av begagnade delar ägde rum till åttio-talet då skrotföretaget upplöstes. Fordonsvraken blev orörda efter särskild omhändertagande av skrotbilar, som var uppställda på annans egendom. Typ tusen skilda bilmodeller från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde skroten, tillät gemene man att knalla runt och se på de förlegade sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa besök inneburit färre objekt. Först och främst har Vw bubblor varit tilltalande för plundrare. Endast dörrmattor har kvarlämnats. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Årjäng ska betraktas som sevärdhet eller miljöförstörelse har diskuterats av klimatutskottet. Idag klassas en utjänad bil, som miljöfarligt avfall. Men så ålderstigna bilvrak har självrensats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.
Fara förekommer för lagstridig bilkyrkogård i Walkesborg
Ingen i Walkesborg kommer likväl att kunna se fordon från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och tillsyn, då fordonsinnehavarna bestämde sig att dölja fordonet på detta finurliga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit hemliga lockelse. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon fördelade i Sverige. Och det är förbluffande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsområden är utvalda. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Trafikverkets är påfallande. Det handlar glasklart om uppställningsställen. Avsaknaden på handlanden från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och inspirerar till många oegentligheter. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass högättade och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Småland.