När man kollar upp en lagstridig uppställningsområde med fordonsvrak från Kapelle är det är inte märkligt, att en påhälsning hos en kyrkogård för rostiga bilar innebär en nostalgitripp som man inte ofta känner. De korroderade karosserna från jänkare påminner om en tidsperiod som flertalet inte varit med om, men kanske har drömmar om. Men tiden för liknande nyskapelser är till ända. Villkoren för miljö och fordonskonsumtion har helt ändrats, även på den nord amerikanska marknaden. Mastiga men väldigt smakfulla muskelknippen är ett minne blott. Det är dessa hågkomsterna eller förhoppningar som triggas hos en brinnande turist. Att lokalisera väldigt åtgångna kvarlevor efter en enkel form dämpar inte uppfattningen om en skapelse som inte någon gång kommer i retur. I och med de flesta årliga gästerna har 2 bilkyrkogårdar i Kyrkö Mosse och Värmland lyckats få bestående tillåtelse för verksamheten. Ortens förenade förtjänster från dessa får även en rabiat miljöaktivist att fundera. Men på nåt ställe har tongångarna varit höga. Att söka medgivande för en nyetablering är emellertid lönlöst. förbjudna ihopsamlingsställen, som naturenligt kan jämföras med bilkyrkogårdar med personbilar, är ett tilltagande besvär, som tycks vara komplicerat att bekämpa.
Inte en enda tillåten bilkyrkogård finns i dag i Kapelle
Det finns flertalet ihopsamlingsområden för skrotade bilar i landet. Men endast 2 är behöriga av traktens klimatkansli som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Kapelle. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 personer årligen. Även fast ett samhällsorgans rådslut om utgallring av alla bilar, har ett tillstånd, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens roll för stället och vårdas därför på bästa sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft samma undsättning till upprättande av sevärdhet. Här startades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Försäljning av begagnade bilkomponenter fortgick till 80-talet då verksamheten upphörde. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter särskild omhändertagande av skrotbilar, som var placerade på annans mark. Typ tusen olika fordonsmodeller från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, lät vanligt folk att ströva runt och observera de ålderstigna rariteterna. Tyvärr har dessa vistelser inneburit minskade fordon. Först och främst har Volvo Pv-444 varit lockande för skövlare. Bara dörrmattor har kvarlämnats. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Årjäng ska betraktas som kulturminne eller klimatkatastrof har diskuterats av miljökommittén. Nu för tiden bedöms skrotbil, som miljögiftigt restprodukt. Men så förlegade vrak har självsanerats och klimatbesvär har sanerats från marken.
Fara existerar för olaglig bilkyrkogård i Kapelle
Ingen i Kapelle kommer dock att kunna betrakta objekt från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest kända stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades omkring 200 fordon fram ur en sankmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då fordonsinnehavarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta finurliga sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga sevärdheter. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera hittar man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon utspridda i riket. Och det är häpnadsväckande hur förkastligt dessa uppställningsplatser är utvalda. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan tillsyn av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om samlingsplatser. Avsaknaden på ingripanden från ansvarig polis är närmast kass och inspirerar till många oegentligheter. En heder måste ändå lämnas till landets 2 i särklass högättade och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Ryd.