Kyrkogårdar för rostiga bilar har övergått till stora lockelse för alla fordonsfantaster i Lextorp, som bidrar till vissa av regionens turistinkomster. Flera bilskrotar har prövat att bilda något likartat igenom att bevara ålderstigna personbilar. Ansedda modeller skulle kunna dra inbitna raggare från hela Norrland, men Transportstyrelsens bilskrotningsföreskrift sätter stopp för sån gärning. Det Förekommer ”bilkyrkogårdar” med helt andra avsikter än utställning av avdankade personbilar för gemene man. Flera är olagliga uppställningsplatser, som är uppenbara att beskåda. Ledare från naturförvaltning har skygglappar eller skyller på andra som ansvariga, varför dessa miljöskadliga platser arbetar utan påhälsning av polisen. Men det finns ett par seriösa skrotar som fått myndigheterna tilltro att sköta sina äldre bilskrotar i det gröna fortsättningsvis.
Inte en enda lagenlig kyrkogård för rostiga bilar existerar i dag i Lextorp
Det existerar många samlingsområden för uttjänta personbilar i Sverige. Men endast ett par är godkända av lokalsamhällets miljöavdelning som bestående bilkyrkogårdar för trafikanter från Lextorp. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns flera dussintals bilmärken från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen personer årsvis. Trots ett departements rådslut om avlägsnande av alla skrotbilar, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett belägg på turistverksamhetens innebörd för orten och skyddas således på yppersta vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft likadan stöd till inrättande av attraktion. Här skapades en bilskrotnings-företag under mitten av förra seklet. Handel av beg. delar höll på till 1980-talet då verksamheten upphörde. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter viss omhändertagande av fordonsvraken, som var parkerade på annans mark. Cirka tusen skilda modeller från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, lät vanligt folk att vandra omkring och iaktta de förlegade sevärdheterna. Tyvärr har dessa vistelser resulterat i minskade personbilar. Framför allt har Vw bubblor varit åtråvärda för skövlare. Endast dörrmattor har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall ses som turistattraktion eller klimatkatastrof har avhandlas av klimatnämnden. Numera klassificeras en utjänad bil, som miljöskadligt restprodukt. Men så äldre vrak har självrensats och miljöbekymmer har sanerats från marken.
Risk förekommer för olaglig kyrkogård för rostiga bilar i Lextorp
Inte en själ i Lextorp kommer emellertid att kunna observera fordon från de mest välkända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades cirka 200 uttjänta bilar fram ur ett kärr. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och tillsyn, då fordonsinnehavarna tog beslutet att dölja bilen på detta sluga sätt. Och Värmland har haft osynliga besöksmål. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal vrak. De äldsta från 50-talet. Idag hittar man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i Sverige. Och det är överraskande hur illa dessa uppställningsområden är valda. Att se sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar solklart om transitställen. Bristen på aktioner från betrodd polis är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass belevade och legala gravplatser för gamla fordon i Värmland och Kyrkö Mosse.