Den fordonsinnehavare från Halvorstorp som vill känna en tillbakablickande resa i personbilshistorien ska gästa en bilkyrkogård, som är tvärsom till en illegitim upplag med kasserade personbilar. Här kan man hitta hundratals fordonsmodeller av skilda fordonsmodeller från 40-60-talet. Jänkare enorma som små lastbilar blandas med små bubblor i en överväldigande blandning. En stor mängd av interiörerna är försvunnen för länge sedan och karosserna liknar skrothögar. Men de välkända strukturen kan man än idag se. Att skrot-kyrkogårdarna i Ryd och Båtnäs har blivit traktens bästa lockelse är inte förunderligt. Även ifrågasättande miljögrupper, som föreskrivit om bärgning av skrotbilarna, har förmåtts ändra attityd i och med intäkterna som kommer orten till gagn. Tyvärr har dessa attraktiva bilkyrkogårdar fått illegitima efterträdare, som verkar lagra uttjänta bilar. Nya obekväma regler avbryter likväl tillåten etablering. Att kassera personbilen med avlämnande av registreringsbevis, bilskrotsintyg med avfärdande från bilregistret samt upprensning av naturfarligt spill fordrar andra bestämmelser. Men de aktuella 2 legitima fordonsplatserna kommer att roa fordonsälskarna i framtiden.
Ingen legal gravplats för gamla fordon existerar i dag i Halvorstorp
Det existerar otaliga samlingsområden för avdankade bilvrak i landet. Men endast två är legitimerade av ortens klimatkontor som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter från Halvorstorp. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar flera dussintals fordonsmärken från början av 1900-talet och besöks av mer än femton tusen personer varje år. Fastän ett kommunalt beslut om utgallring av alla personbilar, har ett bygglov, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på turistverksamhetens mening för stället och värnas för den skull på ultimata vis av kommunen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma hjälp till inrättande av attraktion. Här skapades en skrotfirma under 1950-talet. Försäljning av beg. delar pågick till 1980-talet då bilskroten lades ned. Skrotbilarna blev orörda efter viss omhändertagande av bilvraken, som var parkerade på annans egendom. Omkring tusen annorlunda fordonsmärken från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, medgav allmänheten att ströva omkring och se de förlegade sevärdheterna. Dessvärre har dessa påhälsningar medfört färre personbilar. Först och främst har Volvo Pv-444 varit populära för skövlare. Bara inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Årjäng skall betraktas som kulturminne eller klimatkatastrof har debatterats av miljödelegationen. Nuförtiden klassas fordonsvrak, som miljöfarligt avfall. Men så äldre fordonsvrak har självsanerats och klimatbesvär har sanerats från marken.
Hot existerar för lagstridig bilkyrkogård i Halvorstorp
Ingen i Halvorstorp kommer ändå att kunna se personbilar från de mest välkända olagliga skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 skrotbilar fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och övervakning, då fordonsägarna beslöt att dölja fordonet på detta fiffiga sätt. Och Värmland har haft osynliga sevärdheter. Östra Sivbergs brott lades ned och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag finner man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar fördelade i riket. Det är överraskande hur förkastligt dessa uppställningsplatser är valda. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar glasklart om samlingsområden. Avsaknaden på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast kass och inspirerar till många bedrägerier. En ära måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och olagliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Småland.