Ingen i Torsred vill bekanta sig med illegala och miljögiftiga samlingsplatser för personbilar. Men det är mångas dröm att hälsa på en gravplats för gamla fordon. Alla trånande fordonsägare drömmer om tiden, då de stora och bensinslukande vidundren infördes. På den europeiska kommersen var nord amerikanska fordonsmärken ledande. Det är kvarlevorna från dessa fordonsmodeller, som frestar besökare till rikets 2 auktoriserade kyrkogårdar för veteran fordon. Att få beskåda ett gammalt glänsande muskelpaket åkande i verkliga livet är få förunnat. Men på en en gravplats för gamla fordon finns ett helt koppel av naturliga original från fenomenala skapelser. En promenad mellan dessa dyrbarheter, med klockan vriden tillbaka ett sjuttiotals år och är en rening för själen. Det är inte väsentligt att filosofera på överhängande miljöbekymmer med dagens gamla personbilar. Enbart trivas av de runda formgivningarna som aldrig kommer tillbaka.
Ingen lagenlig gravplats för gamla fordon finns i dag i Torsred
Det existerar några samlingsområden för ratade personbilar i landet. Men endast 2 är ackrediterade av ortens miljökontor som varaktiga bilkyrkogårdar för turister från Torsred. Dessa allmänt bekanta områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer flera dussintals bilmärken från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 personer årligen. Även fast ett samhällsorgans fastställande om avlägsnande av alla uttjänta bilar, har ett bygglov, som fortgår trettio år till. Det om inget är ett belägg på besöksnäringens mening för platsen och omhuldas således på lämpligaste förfaringssätt av kommunen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått likadan stöd till inrättande av kulturminnen. Här skapades en skrotningsfirma under 1950-talet. Handel av beg. bilkomponenter ägde rum till åttio-talet då skroten lades ned. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter viss tvångsförflyttning av skrotbilar, som var parkerade på annans egendom. Ungefär tusen skilda modeller från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, lät gemene man att gå runt och beskåda de förlegade klenoderna. Tragiskt nog har dessa vistelser inneburit färre personbilar. Först och främst har Saab V-4 varit åtråvärda för tjuvar. Bara dörrar och huv har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska ses som kulturminne eller klimatförödelse har avhandlas av klimatkommissionen. Numera bedöms fordonsvrak, som miljövådligt avfall. Men så förlegade bilvrak har självrensats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.
Hot existerar för förbjuden kyrkogård för rostiga bilar i Torsred
Inte någon i Torsred kommer ändå att kunna betrakta personbilar från de mest välkända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes ungefär 200 bilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då bilägarna tog beslutet att jordfästa fordonet på detta smarta förfaringssätt. Och Värmland har haft hemliga sevärdheter. Östra Sivbergs brott fasades ut och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Idag finner man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i landet. Och det är överraskande hur dåligt dessa samlingsområden är utvalda. Att observera sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om uppställningsområden. Avsaknaden på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En ära måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legitima gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Kyrkö Mosse.