Kyrkogårdar för rostiga bilar kan ses som värd att minnas eller miljökatastrof beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör olagliga fordonsplatser i Tingvalla för äldre rostiga bilar. Men några av Sveriges mest välkända har likväl övergått till enorma och vinstgivande dragplåster. Kring många av de äldre fordonsvraken kan man finna flertalet modeller som följt med i graven. Att observera antika modeller är också en fröjd för en återblickande fordonsinnehavare. Men det är jänkarna från 40-60-talet som skänker störst avtryck. Den tidsperioden framställdes de finaste formerna ett bil överhuvudtaget haft. Och den här upplevelsen från de här föråldrade dyrbarheter kan man skönja på en småländsk gravplats för gamla fordon.
Inte en enda tillåten bilkyrkogård finns i dag i Tingvalla
Det förekommer en del ihopsamlingsplatser för skrotade bilvrak i landet. Men endast ett par är behöriga av ortens miljöavdelning som bestående gravplatser för gamla fordon för turister från Tingvalla. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns flera dussintals fordonsmärken från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 människor varje år. Även fast ett samhällsorgans fastställande om elimination av alla personbilar, har ett godkännande, som varar trettio år till. Det är verkligen ett belägg på turistverksamhetens mening för stället och vårdas därför på bästa sätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft samma undsättning till etablering av sevärdhet. Här skapades en skrotningsfirma under 1950-talet. Säljande av brukade reservdelar fortgick till 80-talet då verksamheten upplöstes. Vraken blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilar, som var parkerade på annans mark. Ungefär tusen skilda modeller från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, medgav vanligt folk att vandra omkring och se de ålderstigna sevärdheterna. Dessvärre har dessa besök inneburit minskade objekt. Först och främst har Saab V-4 varit populära för plundrare. Endast inredningar har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng ska betraktas som kulturminne eller klimatkatastrof har avhandlas av miljökommissionen. Idag rangordnas fordonsvrak, som miljögiftigt avfall. Men så ålderstigna bilvrak har självsanerats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.
Risk förekommer för illegal gravplats för gamla fordon i Tingvalla
Ingen i Tingvalla kommer emellertid att kunna se objekt från de mest kända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 personbilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då fordonsinnehavarna bestämde sig att dölja bilen på detta fiffiga vis. Och Värmland har det förekommit osynliga attraktioner. Östra Sivbergs brott fasades ut och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden finner man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i landet. Och det är förvånande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsområden är utvalda. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om samlingsplatser. Försakelsen på ingripanden från ansvarig polis är närmast ödesdiger och sporrar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till landets två i särklass belevade och legala bilkyrkogårdar i Värmland och Ryd.