När man kollar upp en lagstridig uppsamlingsställe med bilvrak från Sandhem är det är inte underligt, att en påhälsning hos en kyrkogård för rostiga bilar medför en tillbakablickande av sällan känt slag. De korroderade stålskeletten från amerikanare får en att minnas om en tidsperiod som de flesta inte varit med om, men möjligtvis drömmer om. Men perioden för dylika nyskapelser är slut. Villkoren för miljö och fordonsförbrukning har helt förvandlats, till och med på den nord amerikanska handeln. Massiva men ofattbart stilfulla muskelknippen är ett minne blott. Det är dessa minnen eller förhoppningar som upplivas hos en ivrig gäst. Att finna korroderade kvarlevor efter en enkel modell fråntar inte uppfattningen om en skapelse som aldrig kommer tillbaka. Till följd av de flesta årliga besökarna har 2 gravplatser för gamla fordon i Småland och Värmland lyckats få permanent tillåtelse för aktiviteten. Kommunens ackumulerade intäkter från dessa får även en inbiten miljöaktivist att fundera. Men på nåt ställe har diskussionen varit kraftiga. Att erhålla behörighet för en upprättande är emellertid meningslöst. olagliga ihopsamlingsställen, som klimatmässigt kan jämställas med bilkyrkogårdar med personbilar, är ett tilltagande bekymmer, som tycks vara komplicerat att bestrida.
Inte någon legitim kyrkogård för rostiga bilar existerar idag i Sandhem
Det finns en del samlingsplatser för skrotade personbilar i landet. Men enbart ett par är legitimerade av bygdens klimatbyrå som bestående gravplatser för gamla fordon för resenärer från Sandhem. Dessa kända områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar flera dussintals bilmärken från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen individer årligen. Trots ett kommunalt fastställande om utrensning av alla fordon, har ett medgivande, som varar till 2050. Det är verkligen ett belägg på turistnäringens betydelse för stället och värnas således på ultimata förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft likadan hjälp till etablering av sevärdhet. Här grundades en bilskrotnings-företag under mitten av förra seklet. Säljande av brukade bilreservdelar fortgick till 80-talet då skroten upplöstes. De uttjänta fordonen blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av skrotbilar, som var placerade på annans mark. Omkring tusen olika märken från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde företaget, lät allmänheten att vandra omkring och observera de ålderstigna rariteterna. Sorgligt nog har dessa vistelser resulterat i färre fordon. Först och främst har Volkswagen-bussar varit begärliga för kriminella. Enbart fälgar med däck har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall betraktas som sevärdhet eller klimatkatastrof har argumenterats av miljökommissionen. Nu för tiden klassas ett uttjänt fordon, som klimatfarligt avfall. Men så förlegade fordonsvrak har självrensats och klimatbesvär har sanerats från marken.
Hot finns för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Sandhem
Inte en själ i Sandhem kommer likväl att kunna observera personbilar från de mest välkända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända stället upptäcktes på Gotland. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 uttjänta bilar fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då fordonsägarna beslöt att jordfästa bilen på detta listiga sätt. Och Värmland har haft dolda besöksmål. Östra Sivbergs gruva lades ned och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nu för tiden finner man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i landet. Och det är häpnadsväckande hur illa dessa ihopsamlingsställen är selekterade. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om uppställningsområden. Bristen på aktioner från ansvarig polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste dock lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Kyrkö Mosse.