Inte en själ i Skoftebyn vill söka upp illegitima och klimatfarliga ihopsamlingsområden för fordon. Men det är fleras dröm att hälsa på en bilkyrkogård. Alla trånande bilägare har drömmar om epoken, då de väldiga och bränsleslukande odjuren introducerades. På den europeiska kommersen var amerikanska fordonsmärken ledande. Och det är vrakdelarna från dessa modeller, som frestar gäster till rikets två auktoriserade upplag för skrotade bilar från 50-talet. Att få beskåda ett äldre blankpolerad muskelknippe rullande i verkligheten är få förunnat. Men på en en gravplats för gamla fordon finns en hel drös av riktiga förebilder från fenomenala produkter. En tur mellan dessa dyrbarheter, är att vara barn på nytt och är en rening för själen. Det är inte erforderligt att fundera på akuta miljöbekymmer med dagens äldre fordon. Endast glädjas av de mulliga gestaltningarna som aldrig kommer tillbaka.
Inte någon legitim bilkyrkogård finns idag i Skoftebyn
Det finns flertalet samlingsplatser för kasserade personbilar i landet. Men enbart två är legitimerade av områdets klimatbyrå som varaktiga gravplatser för gamla fordon för turister från Skoftebyn. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns många hundra märken från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 individer årsvis. Fastän ett samhällsorgans rådslut om utrensning av alla fordon, har ett tillstånd, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på besöksnäringens mening för stället och omhuldas för den skull på yppersta vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft samma assistans till upprättande av sevärdhet. Här skapades en skrotningsfirma under mitten av förra seklet. Försäljning av begagnade bilreservdelar fortgick till 1980-talet då verksamheten lades ned. Skrotbilarna blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av bilvraken, som var parkerade på annans egendom. Omkring tusen annorlunda märken från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, medgav vanligt folk att gå runt och betrakta de gamla sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa besök resulterat i färre personbilar. Framför allt har Saab V-4 varit åtråvärda för skövlare. Enbart fälgar med däck har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall betraktas som sevärdhet eller miljöförödelse har avhandlas av klimatkommissionen. Nuförtiden rangordnas ett uttjänt fordon, som klimatvådligt avfall. Men så föråldrade vrak har självsanerats och miljöproblem har sanerats från marken.
Fara förekommer för förbjuden kyrkogård för rostiga bilar i Skoftebyn
Ingen i Skoftebyn kommer likväl att kunna observera objekt från de mest välkända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade platsen upptäcktes på Gotland. I Tingstäde grävdes cirka 200 personbilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för handhavande och kontroll, då ägarna bestämde sig att dölja bilen på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit dolda dragplåster. Östra Sivbergs gruva avvecklades och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag finner man helt andra illegitima bilkyrkogårdar utspridda i riket. Det är överraskande hur förkastligt dessa ihopsamlingsområden är valda. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Trafikverkets är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om samlingsställen. Bristen på handlanden från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste dock lämnas till landets två i särklass förnämsta och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Småland.