Uppställningsområden i Strömslund för personbilar är bestämt illegitima. Men inte de två idag godkända och välbesökta skrot-kyrkogårdarna i Ryd och Årjäng. Några nya kommer ändå aldrig att uppstå återigen. Trafikverkets bilskrotsförordning att kassera bilen med återbruk gör att gravplatser för bilar kommer att försvinna. De befintliga har med tiden fått miljösektionernas välsignelse att håva in pengar till kommunerna. Många entusiastiska fordonsägare besöker de avsides platserna årsvis. Med sådant resultat backar till och med den mest högljudda miljöaktivisten. Och det är lyckosamt för flertalet entusiaster. Rövare och vandaler minskar likväl antalet. Det är framför allt jänkarna som dra till sig det största intresset. De bulliga beskaffenheten från dessa fordon är utan jämförelse. Dåtidens fordon skapades av ingenjörer, som inte behövde fundera på vikter eller bränsleekonomi. Det är blott en utopi att vänta sig en ny Chevrolet El Camino eller någon annan plagiat av dessa 50-tals designade fullblod skall rekonstrueras.
Inte någon lovlig kyrkogård för rostiga bilar förekommer i dag i Strömslund
Det finns otaliga ihopsamlingsplatser för avdankade fordonsvrak i landet. Men blott ett par är behöriga av traktens klimatbyrå som varaktiga bilkyrkogårdar för resenärer från Strömslund. Dessa berömda områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer flera dussintals modeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 individer årligen. Trots ett kommunalt beslut om tömmande av alla uttjänta bilar, har ett bygglov, som varar till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens innebörd för platsen och vårdas därför på yppersta sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft samma undsättning till upprättande av attraktion. Här startades en bildemontering under 1950-talet. Handel av beg. reservdelar ägde rum till åttio-talet då skrotföretaget avvecklades. Fordonsvraken blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var uppställda på annans egendom. Omkring tusen annorlunda bilmodeller från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde skroten, medgav gemene man att gå omkring och se på de förlegade sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa besök resulterat i minskade personbilar. Speciellt har Saab V-4 varit omtyckta för kriminella. Endast inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall betraktas som kulturminne eller klimatförödelse har avhandlas av klimatkommissionen. Numera bedöms fordonsvrak, som miljögiftigt avfall. Men så förlegade bilvrak har självrensats och klimatproblem har befriats från skog och mark.
Fara finns för olaglig bilkyrkogård i Strömslund
Inte en själ i Strömslund kommer dock att kunna se personbilar från de mest kända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 skrotbilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för hantering och kontroll, då fordonsägarna tog beslutet att dölja bilen på detta sluga sätt. Och Värmland har haft osynliga sevärdheter. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden finner man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon fördelade i Sverige. Det är förbluffande hur dåligt dessa ihopsamlingsställen är selekterade. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om samlingsställen. Avsaknaden på ingripanden från betrodd polis är närmast kass och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste emellertid lämnas till landets två i särklass belevade och lagliga gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Småland.