Bilkyrkogårdar kan ses som minnesvärd eller klimatkatastrof beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör förbjudna uppställningsplatser i Stallbacka för äldre rostiga bilar. Men ett par av landets mest kända har dock förvandlas till enorma och inkomstbringande attraktioner. Bland flera av skrotbilarna kan man lokalisera en del bilmärken som följt med till sista vilan. Att observera ålderstigna bilmodeller är också en glädje för en återblickande bilinnehavare. Men det är amerikanarna från mitten av 1900-talet som ger störst intryck. Den tidsperioden framställdes de vackraste strukturerna ett fordon överhuvudtaget skådat. Och de gamla intrycken från alla dessa ålderstigna klenoder kan man urskilja på en värmländsk bilkyrkogård.
Ingen lagenlig gravplats för gamla fordon förekommer nu för tiden i Stallbacka
Det existerar många ihopsamlingsområden för skrotade fordonsvrak i Sverige. Men endast 2 är certifierade av platsens klimatavdelning som bestående bilkyrkogårdar för resande från Stallbacka. Dessa omtalade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra bilmodeller från början av 1900-talet och besöks av mer än 15 000 personer årsvis. Fastän ett kommunalt beslut om utrensning av alla fordon, har ett bygglov, som fortgår trettio år till. Det om inget är ett kvitto på besöksverksamhetens värde för stället och omhuldas följaktligen på ultimata förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan hjälp till etablering av attraktion. Här grundades en bilskrot under 1950-talet. Handel av beg. delar fortgick till 80-talet då bilskroten upplöstes. Fordonsvraken blev orörda efter viss tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var uppställda på annans mark. Cirka tusen skilda fordonsmärken från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, medgav vanligt folk att knalla runt och beskåda de föråldrade sevärdheterna. Tyvärr har dessa vistelser inneburit färre bilar. Speciellt har Volvo Pv-444 varit populära för kriminella. Bara inredningar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Årjäng ska betraktas som sevärdhet eller miljökatastrof har avhandlas av miljöutskottet. Idag kategoriseras ett uttjänt fordon, som klimatgiftigt avfall. Men så gamla bilvrak har självsanerats och klimatbesvär har sanerats från marken.
Hot förekommer för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Stallbacka
Ingen i Stallbacka kommer dock att kunna betrakta personbilar från de mest välkända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen upptäcktes på Gotland. I Tingstäde grävdes cirka 200 uttjänta bilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och övervakning, då fordonsinnehavarna beslöt att begrava fordonet på detta sluga sätt. Och Värmland har haft dolda sevärdheter. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal vrak. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden hittar man helt andra olagliga bilkyrkogårdar fördelade i Sverige. Och det är häpnadsväckande hur bedrövligt dessa uppställningsställen är utvalda. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om samlingsställen. Försakelsen på åtgärder från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och sporrar till många bedrägerier. En ära måste ändå lämnas till Sveriges två i särklass högättade och legala bilkyrkogårdar i Årjäng och Ryd.