Kyrkogårdar för rostiga bilar har omvandlas till stora turistattraktioner för alla fordonsentusiaster från Skogstorpa, som gynnar till en del av lokalsamhällets turistintäkter. Några skrothandlare har eftersträvat att skapa något liknande genom att ställa upp äldre personbilar. Välkända märken skulle kunna dra till sig raggare från hela Sverige, men Länsstyrelsens bilskrotningsföreskrift sätter stopp för sådana handlingar. Och det Förekommer ”kyrkogårdar för rostiga bilar” med helt andra syften än visning av uttjänta fordon för vanliga människor. Många är illegala uppställningsplatser, som är uppenbara att se. Ansvarig Miljöadministrering är blinda eller anklagar alla andra som vållande, varför de här naturriskfyllda områden fungerar under lagens radar. Men det förekommer enstaka seriösa företag som fått Naturvårdsverkets tillit att sköta sina gamla skrotupplag i det gröna vidare.
Ingen legal gravplats för gamla fordon förekommer idag i Skogstorpa
Det förekommer flertalet ihopsamlingsområden för uttjänta personbilar i landet. Men endast två är legitimerade av regionens miljökansli som varaktiga bilkyrkogårdar för resande från Skogstorpa. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns flera dussintals märken från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 människor årligen. Även fast ett kommunalt beslut om elimination av alla uttjänta bilar, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett kvitto på turistnäringens innebörd för stället och skyddas därför på ultimata förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft likadan assistans till upprättande av kulturminnen. Här grundades en bilskrotnings-företag under mitten av förra seklet. Handel av brukade bilreservdelar pågick till åttio-talet då verksamheten upphörde. Skrotbilarna blev orörda efter viss tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var parkerade på annans egendom. Cirka tusen annorlunda fordonsmodeller från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, medgav privat personer att promenera omkring och betrakta de äldre rariteterna. Tragiskt nog har dessa påhälsningar medfört färre personbilar. Först och främst har Volkswagen-bussar varit attraktiva för plundrare. Enbart fälgar med däck har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall betraktas som turistattraktion eller klimatförödelse har debatterats av miljökommissionen. Idag bedöms ett uttjänt fordon, som miljövådligt avfall. Men så föråldrade bilvrak har självsanerats och klimatbesvär har sanerats från marken.
Hot existerar för lagstridig kyrkogård för rostiga bilar i Skogstorpa
Ingen i Skogstorpa kommer ändå att kunna betrakta personbilar från de mest välkända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades omkring 200 skrotbilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för handhavande och kontroll, då fordonsägarna tog beslutet att jordfästa fordonet på detta finurliga förfaringssätt. Och Värmland har haft hemliga lockelse. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal skrotbilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nu för tiden finner man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i landet. Det är förbluffande hur illa dessa uppställningsplatser är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om uppställningsområden. Bristen på åtgärder från ansvarig polis är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många bedrägerier. En heder måste ändå lämnas till Sveriges två i särklass förnämsta och legala gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Småland.