Den fordonsinnehavare från Skogshöjden som vill uppleva en nostalgisk tur i fordonshistorien skall gästa en bilkyrkogård, som är motsatsen till en lagstridig depåer med uttjänta fordon. Här kan man hitta hundratals märken av skilda bilmodeller från 40-60-talet. Amerikanare väldiga som hus varieras med små bubblor i en överväldigande blandning. En stor mängd av interiörerna är borta för länge sedan och bilarna ser ut som skrothögar. Men de klassiska formerna kan man fortfarande skönja. Att gravplatserna för antika bilar i Småland och Årjäng har förvandlas till traktens bästa besöksmål är inte förunderligt. Till och med granskande miljödivisioner, som förordnat om hämtning av bilvraken, har förmåtts byta inställning som ett resultat av inkomsterna som kommer orten till gagn. Olyckligtvis har dessa charmfulla ställen fått olagliga efterföljare, som verkar lagra skrotbilar. Nya tuffa krav hejdar ändå laglig etablering. Att återvinna personbilen med lämnande av registreringsbevis, bilskrotsintyg med borttagning på Transportstyrelsen samt upprensning av klimatskadligt spill kräver andra stadgar. Men de nuvarande 2 legala fordonsplatserna kommer att underhålla fordonsentusiasterna även fortsättningsvis.
Ingen lovlig bilkyrkogård existerar nuförtiden i Skogshöjden
Det förekommer massa samlingsområden för kasserade bilvrak i landet. Men enbart ett par är auktoriserade av platsens miljöavdelning som permanenta bilkyrkogårdar för turister från Skogshöjden. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer flera dussintals bilmärken från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 människor årsvis. Även fast ett departements beslut om elimination av alla uttjänta bilar, har ett tillstånd, som varar trettio år till. Det om inget är ett kvitto på turistverksamhetens värde för stället och vårdas därför på ultimata sätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Värmland har inte innehaft likadan undsättning till etablering av kulturminnen. Här startades en bilskrot under mitten av förra seklet. Handel av beg. delar fortgick till åttio-talet då bilskroten lades ned. De uttjänta fordonen blev stående kvar efter särskild tvångsförflyttning av bilvraken, som var placerade på annans egendom. Ungefär tusen skilda fordonsmodeller från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, lät privat personer att vandra runt och se de ålderstigna rariteterna. Tragiskt nog har dessa påhälsningar inneburit minskade objekt. Speciellt har Saab V-4 varit begärliga för skövlare. Bara dörrmattor har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall ses som turistattraktion eller miljökatastrof har debatterats av miljökommittén. Numera kategoriseras bilvrak, som klimatfarligt avfall. Men så förlegade skrotbilar har självsanerats och miljöproblem har befriats från skog och mark.
Risk förekommer för lagstridig gravplats för gamla fordon i Skogshöjden
Inte en själ i Skogshöjden kommer emellertid att kunna betrakta fordon från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes omkring 200 skrotbilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då ägarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga lockelse. Östra Sivbergs brott lades ned och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden finner man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon fördelade i Sverige. Det är överraskande hur dåligt dessa uppställningsställen är valda. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar uppenbart om transitställen. Avsaknaden på handlanden från betrodd polis är närmast kass och sporrar till många oegentligheter. En ära måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass belevade och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Småland.