Gamla skrotbilsuppställningar i Hjulkvarn som ser ut som kyrkogårdar för rostiga bilar är numera inte legitima. Och några nya med tillåtelse att synliggöra ålderstigna rariteter kommer aldrig att anläggas. Miljövårdsverket bromsar via bilskrotningsstadgan alla sådana avsikter. Uttjänta bilar är kategoriserade som miljöfarligt spill och måste demoleras och destrueras av en auktoriserad bilskrot. Men de fåtal som finns har likväl blivit väldiga dragplåster. Större delen av ortens besöksnäring grundas på och kring dessa ställen. De rostiga karosserna från förr upplivar massa minnen hos en återblickande fordonsinnehavare. Märken varieras i en angenäm blandning. Gamla utgångna fordonsmärken kan också skymtas emellan trädstammarna. Så inget motsvarande kan liknas med atmosfären, från svunna tider, än dessa ställen.
Inte en enda legal kyrkogård för rostiga bilar förekommer nu för tiden i Hjulkvarn
Det finns några ihopsamlingsområden för skrotade fordon i landet. Men enbart 2 är auktoriserade av regionens klimatbyrå som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Hjulkvarn. Dessa allmänt bekanta områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns flera dussintals fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än femton tusen individer varje år. Även fast ett departements beslut om tömmande av alla uttjänta bilar, har ett bygglov, som varar till 2050. Det är verkligen ett kvitto på turistnäringens innebörd för stället och vårdas för den skull på bästa vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått samma undsättning till upprättande av sevärdhet. Här grundades en bilskrot under mitten av förra seklet. Försäljning av brukade bilreservdelar fortgick till 1980-talet då skrotföretaget avvecklades. Vraken blev orörda efter särskild tvångsförflyttning av bilar, som var uppställda på annans egendom. Typ tusen annorlunda bilmodeller från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde skroten, lät privat personer att vandra omkring och se på de föråldrade rariteterna. Beklagligtvis har dessa vistelser medfört färre objekt. Särskilt har Volvo Pv-444 varit frestande för tjuvar. Enbart stolar har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs ska betraktas som kulturminne eller miljöförstörelse har avhandlas av miljönämnden. Nuförtiden klassificeras en utjänad bil, som klimatskadligt restprodukt. Men så föråldrade bilvrak har självsanerats och klimatproblem har sanerats från marken.
Hot förekommer för olaglig kyrkogård med rostiga bilar i Hjulkvarn
Inte någon i Hjulkvarn kommer ändå att kunna observera personbilar från de mest kända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades ungefär 200 fordon fram ur en myr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för användning och kontroll, då bilägarna beslöt att begrava fordonet på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit hemliga besöksmål. Östra Sivbergs brott fasades ut och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal skrotbilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i riket. Det är överraskande hur förkastligt dessa ihopsamlingsställen är utvalda. Att observera sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Trafikverkets är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om uppställningsområden. Försakelsen på handlanden från ansvarig polis är närmast ödesdiger och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste dock lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och lagenliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Småland.