Den bilinnehavare från Sävedalen som vill vara med om en tillbakablickande tripp i fordonshistorien ska gästa en bilkyrkogård, som är tvärsom till en illegitim uppställningsplats med uttjänta fordon. Här kan man finna många fordonsmodeller av annorlunda fordonsmodeller från mitten av 1900-talet. Jänkare stora som små lastbilar blandas med små bubblor i en salig blandning. Det mesta av interiörerna är borta för länge sedan och karosserna liknar stålskelett. Men de klassiska strukturen kan man alltjämt se. Att gravplatserna för antika bilar i Småland och Årjäng har förvandlas till traktens främsta attraktion är inte förunderligt. Till och med kritiska klimatdivisioner, som förordnat om bärgning av fordonsvraken, har tvingats ändra attityd i och med intäkterna som bidrar till samhället. Sorgligt nog har dessa attraktiva ställen fått illegitima anhängare, som verkar lagra skrotbilar. Nya hårda regler hindrar dock laglig inrättande. Att kassera fordonet med inlämning av registreringsbevis, skrotintyg med borttagning på Transportstyrelsen samt upprensning av klimathotfullt avfall kräver andra förordningar. Men de aktuella två legala fordonsplatserna kommer att roa fordonsälskarna även fortsättningsvis.
Inte någon lovlig gravplats för gamla fordon existerar idag i Sävedalen
Det finns flertalet uppställningsområden för skrotade fordonsvrak i Sverige. Men endast 2 är behöriga av platsens miljöbyrå som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter från Sävedalen. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra fordonsmärken från 20- till 50-talen och gästas av fler än 15 000 människor varje år. Fastän ett myndighets rådslut om elimination av alla bilar, har ett godkännande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens roll för orten och skyddas följaktligen på ultimata sätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan hjälp till inrättande av sevärdhet. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Handel av beg. bilkomponenter höll på till 80-talet då bilskroten avvecklades. Bilvraken blev kvarlämnade efter speciell omhändertagande av bilar, som var uppställda på annans egendom. Typ tusen skilda bilmärken från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, lät privat personer att gå runt och beskåda de föråldrade rariteterna. Tragiskt nog har dessa besök inneburit minskade personbilar. Särskilt har Vw bubblor varit frestande för tjuvar. Endast dörrmattor har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng ska betraktas som sevärdhet eller miljöförödelse har debatterats av miljönämnden. Nu för tiden kategoriseras fordonsvrak, som miljöfarligt restprodukt. Men så ålderstigna fordonsvrak har självsanerats och klimatbesvär har sanerats från marken.
Fara finns för illegitim kyrkogård för rostiga bilar i Sävedalen
Inte någon i Sävedalen kommer ändå att kunna betrakta personbilar från de mest välkända olagliga skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för användning och kontroll, då fordonsinnehavarna bestämde sig att dölja bilen på detta smarta vis. Och Värmland har det förekommit osynliga dragplåster. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal skrotbilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera hittar man helt andra illegitima bilkyrkogårdar utspridda i riket. Och det är häpnadsväckande hur bedrövligt dessa samlingsplatser är selekterade. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Trafikverkets är påfallande. Det handlar solklart om transitplatser. Avsaknaden på åtgärder från betrodd polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste dock lämnas till landets 2 i särklass belevade och lagliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.