Kyrkogårdar för rostiga bilar har blivit enorma attraktioner för alla bilfantaster i Öjersjö, som bidrar till vissa av regionens turistförtjänster. Flertalet skrotföretag har eftersträvat att etablera någonting motsvarande igenom att bevara gamla personbilar. Ansedda bilmodeller skulle kunna få hit bilfantaster från hela landet, men Naturvårdsverkets skrotningsförordning sätter stopp för sådan tankar. Det finns ”bilkyrkogårdar” med övriga motiv än presentation av uttjänta fordon för gemene man. Flera är förbjudna fordonsplatser, som är tydliga att observera. Ledare från Miljöförvaltning är blinda eller skyller på andra som skyldiga, varför de här naturriskfyllda områden arbetar utan påhälsning av polisen. Men det förekommer ett par seriösa skrotar som fått Naturvårdsverkets förtroende att driva sina antika skrotupplag i naturen vidare.
Inte någon legitim bilkyrkogård förekommer i dag i Öjersjö
Det finns otaliga samlingsplatser för avdankade fordon i Sverige. Men blott 2 är ackrediterade av områdets klimatkansli som varaktiga gravplatser för gamla fordon för turister från Öjersjö. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra märken från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 individer årligen. Trots ett samhällsorgans beslut om elimination av alla skrotbilar, har ett godkännande, som varar till 2050. Det är verkligen ett bevis på besöksnäringens mening för platsen och vårdas därför på ultimata förfaringssätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft likadan undsättning till inrättande av attraktion. Här skapades en skrotningsfirma under 1950-talet. Handel av beg. bilkomponenter pågick till åttio-talet då bilskroten upplöstes. Bilvraken blev orörda efter speciell tvångsförflyttning av bilvraken, som var placerade på annans egendom. Typ tusen annorlunda märken från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde skroten, lät privat personer att knalla omkring och se på de föråldrade klenoderna. Beklagligtvis har dessa vistelser resulterat i minskade objekt. Framför allt har Vw bubblor varit attraktiva för skövlare. Endast dörrar och huv har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs ska ses som sevärdhet eller klimatförstörelse har avhandlas av miljöutskottet. Idag klassificeras en utjänad bil, som miljövådligt avfall. Men så föråldrade fordonsvrak har självsanerats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.
Risk förekommer för lagstridig gravplats för gamla fordon i Öjersjö
Inte någon i Öjersjö kommer ändå att kunna beskåda bilar från de mest kända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända platsen upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes omkring 200 skrotbilar fram ur en myr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och tillsyn, då ägarna bestämde sig att begrava fordonet på detta fiffiga sätt. Och Värmland har det förekommit hemliga attraktioner. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nu för tiden finner man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon spridda i riket. Det är överraskande hur bedrövligt dessa uppställningsområden är valda. Att betrakta sådana på vattenskyddade områden utan övervakning av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar solklart om samlingsställen. Avsaknaden på handlanden från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och inspirerar till många oegentligheter. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges 2 i särklass högättade och legala bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.