Den fordonsinnehavare från Lerum som vill vara med om en återblickande resa i fordonshistorien skall besöka en gravplats för gamla fordon, som är tvärtom till en illegal upplag med uttjänta fordon. Här kan man lokalisera många bilmodeller av skilda fordonsmodeller från 40-60-talet. Amerikanare gigantiska som hus ihopblandas med små europeiska i en överväldigande kombination. En stor mängd av interiörerna är väck för längesedan och fordonen liknar stålskelett. Men de uppskattade utseendena kan man alltjämt se. Att skrot-kyrkogårdarna i Småland och Värmland har förvandlas till regionens största besöksmål är inte häpnadsväckande. Även ifrågasättande klimatfalanger, som förordnat om borttransport av vraken, har tvingats ändra attityd i och med pengarna som bidrar till samhället. Beklagligtvis har dessa charmfulla ställen fått olagliga anhängare, som tycks lagra defekta fordon. Nya obekväma föreskrifter stoppar likväl tillåten etablering. Att kassera fordonet med inlämnande av registreringsbevis, skrotningsintyg med avfärdande från bilregistret samt upprensning av klimatfarofyllt avfall erfordrar andra bestämmelser. Men de rådande två legala fordonsplatserna kommer att underhålla fordonsbeundrarna en lång tid framöver.
Inte en enda laglig kyrkogård för rostiga bilar förekommer idag i Lerum
Det existerar några samlingsställen för ratade personbilar i landet. Men enbart 2 är ackrediterade av ortens miljökontor som varaktiga gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Lerum. Dessa uppskattade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra fordonsmodeller från 20- till 50-talen och gästas av fler än 15 000 personer varje år. Fastän ett kommunalt fastställande om elimination av alla personbilar, har ett tillstånd, som fortlöper till 2050. Det är verkligen ett kvitto på besöksnäringens betydelse för orten och vårdas följaktligen på yppersta sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft samma hjälp till upprättande av sevärdhet. Här startades en skrotfirma under 1950-talet. Handel av beg. delar höll på till 80-talet då verksamheten upplöstes. Fordonsvraken blev stående kvar efter speciell omhändertagande av bilar, som var placerade på annans mark. Omkring tusen annorlunda bilmodeller från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, tillät allmänheten att knalla omkring och observera de föråldrade sevärdheterna. Olyckligtvis har dessa vistelser inneburit minskade personbilar. Först och främst har Volkswagen-bussar varit begärliga för tjuvar. Bara dörrar och huv har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs ska betraktas som turistattraktion eller klimatförstörelse har avhandlas av miljökommittén. Numera rangordnas en utjänad bil, som miljögiftigt avfall. Men så ålderstigna bilvrak har självrensats och klimatproblem har befriats från skog och mark.
Risk finns för lagstridig kyrkogård för rostiga bilar i Lerum
Inte någon i Lerum kommer dock att kunna se personbilar från de mest kända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest kända stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades ungefär 200 skrotbilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och tillsyn, då fordonsinnehavarna bestämde sig att jordfästa fordonet på detta listiga vis. Och Värmland har haft hemliga attraktioner. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal skrotbilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag finner man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon utspridda i Sverige. Det är häpnadsväckande hur dåligt dessa samlingsplatser är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar obestridligt om samlingsområden. Försakelsen på ingripanden från ansvarig polis är närmast kass och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste ändå lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Kyrkö Mosse.